Kärringen därnere : www.manusgruppen.se GRÄNSLÖS FILM

startsida
senaste nytt
dagböcker
manuset
dokumentär
inspelning
Gränslös film
turné
pressklipp
länkar
kontakta oss
faq

sök i sajten :


 

 

Gränslös film är en ideell förening som bildades 2001 av ett filmpassionerat gäng ungdomar, pensionärer och professionella filmare som ville göra ett generationsöverskridande filmprojekt. Projektet heter Manusgruppen och var som mest aktiv under åren 2001-2003. Manusgruppen träffades en gång i veckan för att skriva ett långfilmsmanus på Boo Folkets Hus i Orminge och på Lava på Kulturhuset i Stockholm. Manuset skrevs kollektivt tillsammans med regissören Ragnar di Marzo och dramaturgen Fredrik Lindqvist.

Manuset fick namnet Kärringen därnere. Långfilmskonsulenten Per Nielsen på Svenska Filminstitutet gav projektet ett produktionsstöd i början av år 2003. Två månader senare började filminspelningen. Ansvarig för filmproduktionen är producenten Lukas WojarskiProjektbyrån Orkano.

Hösten 2006 planerar filmens distributör Triangelfilm premiär för filmen i hela landet.

Föreningen Gränslös film har för närvarande inga nya projekt på gång.

Mellan åren 2001-2004 har projektet Manusgruppen fått ekonomiskt stöd från olika institutioner.


PROJEKTBESKRIVNING Manusgruppen

Fas 1: september 2001- december 2002

Mötet mellan ungdomar och pensionärer
BAKGRUND: Vid ett besök i Rinkeby juni 1998 träffade filmregissören Ragnar di Marzo ett trettiotal ungdomar, majoriteten med invandrarbakgrund. Mötet blev avgörande för båda parter. Alla var trötta på den förenklade moralistiska världsbild som ungdomsfilmer ofta beskriver d.v.s. gängbildning, vitt mot svart, våld sex och droger. Tillsammans kom vi överens om att försöka göra en långfilm befriad från dessa schabloner.

Det unika med detta projekt var bland annat hur manuset kom till, där hela gruppen medverkade i skrivandet. Parallellt med manusskrivandet genomförde ungdomarna skådespelarövningar. Filmen var genomförd och uppbyggd i tre akter. Manusförfattandet varvades med inspelningsperioder och allteftersom processen framskred vågade gruppen ge sig in på djupare och djupare vatten i filmberättandet.

Långfilmen "Det faller en dröm" hade premiär efter två års ihärdigt arbete på Kulturhuset i Stockholm och var en succé.  Denna annorlunda arbetsmetod skapade nyfikenhet inom dagspressen och media, flera artiklar skrevs kring projektet. Filmen fick bidrag från åtta institutioner, bland annat Ungdomsstyrelsen, Svenska Filminstitutet och Rinkeby stadsdelsnämnd.

Flera ungdomar från detta projekt ville fortsätta att göra film tillsammans och det var då som vi fick idén att göra en liknande kollektivfilm tillsammans med pensionärer. Vi letade efter en grupp pensionärer som skulle nappa på projektet. Vi fick kontakt med PRO lokala förening Boo i Orminge. Entusiasmen och nyfikenheten var stort och i september 2001 bildades den ideella föreningen Gränslös film och vi startade projektet Manusgruppen. Vi träffades varje tisdag mellan 13 00 -16 00, varannan vecka på Boo Folkets Hus i Orminge och på Lava på Kulturhuset i Stockholm

Manusgruppens mål har varit att förvekliga en långfilm i en "workshop anda" där den "demokratiska processen" är i fokus, det innebär en resa från idé till färdig film där alla deltagarna känner att de har bidragit med något viktigt. Dramaturgen Fredrik Lindkvist som arbetar som frilans inom bl.a. filmskrivande och undervisning, hjälpte Manusgruppen att använda sig av de dramaturgiska verktygen. Det viktiga i en manusprocess med många personer inblandade är att etablera ett gott arbetsklimat där deltagarnas kreativa kanaler behålls öppna. Grunden för deltagarnas engagemang är att manuskriptet utgår från deras idéer och de berättelser och erfarenheter ur sina personliga liv som de delar med sig av.

Manusgruppen har också gjort en dokumentärfilm om den kreativa processen i skapande av en kollektiv film. Dokumentärfilmen följer ungdomarna och pensionärerna i deras arbete - söker svar på varför de ger sig in på detta projekt, vad de förväntar sig, och hur projektet har påverkat synen på det "andra generationen". Det finns flera "eldsjälar" i "dokumentärgruppen". Carolina Gonzales, 23 år och Ulla Johansson, 77 år är två av dessa. Carolina och Ulla berättar:

Mitt namn är Carolina Gonzales, jag är en chilensk tjej på 23 år och är uppväxt i Rinkeby. Jag tänkte berätta lite om mig själv och idéer kring projektet.

När man börjar växa, speciellt som kvinna, så märker man om våldet som tjejer/kvinnor får stå ut med. Så vi startade 1998 en tjejgrupp i Rinkeby som hette "Dagens ungdom". Det var på det viset som jag hörde talas om Sandino Hus och Ragnar. Så hela tjejgruppen gick dit på studiebesök - hälften av oss stannade och gick med i långfilmsprojektet "Det faller en dröm". Det var fyra härliga och jobbiga år. Jag lärde känna en massa underbara människor och det var då jag insåg att det var med media jag ville hålla på med. Premiären till långfilmen "Det faller en dröm" hade vi på Kulturhuset och var väldigt lyckat! Vi fick mycket beröm.

Alla vet väl om den "onda cirkeln" som finns bland generationerna. Jag var också i den förut. Det var när jag var 18 år som min styvmor tyckte att jag skulle jobba med henne på ålderdomshem. Det var där jag bröt det "onda cirkeln", jag började prata och lyssnade på de äldre. Dom är helt underbara. Vårt gäng i Manusgruppen är en aning yngre, men den äldsta är ändå 83 år!

Jag har varit med i Manusgruppen sen hösten 2001. Att göra en dokumentär om vårt samarbete och hur man gör en film i en sån stor grupp, känns för mig naturligt. Det kan inte vara många eller någon som har gjort en dokumentär om hur pensionärer och ungdomar träffas på sin fritid för att uppfylla en gemensam dröm att göra en film!

Vi har även gjort vårt första föredrag om hur vi gör film på Segeltorps Skola. Vi var fem personer som åkte till skolan klockan åtta på morgonen och vi hade föredrag två gånger, den första var för alla nior från skolan och de var cirka 97 personer. Sedan var det alla sjuor från skolan, cirka 92 personer. Vi berättade om vårt samarbete mellan ungdomar och pensionärer och hur vi gör film. Många tror att det är bara att ta en kamera. Vi gjorde vårt bästa för att berätta allt vi visste om arbetet "bakom en filminspelning". Några undrade hur det var att jobba med äldre, de tyckte inte att deras mormor är så kul!? Det finns många fördomar, därför känns det här projektet så rätt.

Ulla Johansson har skrivit:

Mitt syfte med dokumentärgruppen är att visa hur ett samarbete mellan äldre och yngre kan bära frukt och att visa hur en långfilm blir till från det första mötet med Manusgruppen till premiär. För egen del har jag genom Manusgruppen fått nya möjligheter och kunskaper som satt igång min fantasi och min nyfikenhet, vilket är inte är helt fel när man är 77 år.

Under hösten 2002 började vi att träffa skolungdomar och föreningar som arbetar med liknande projekt som t.ex. Zingo film i Alby som vill starta en egen manusgrupp.

Vi delade med oss våra erfarenheter kring mötet mellan generationerna. Vi berättade hur projektet har påverkat oss och hur vi lyckades arbeta i en så stor grupp på ofta över tjugo personer - men ändå behålla den "demokratiska processen" i centrum. Det viktigaste har alltid varit "vad vi vill berätta" och att ha en bra kommunikation mellan oss i gruppen. Vi förde samtal på hur man skapar "ringar i vattnet" - och hur vi skapar nätverk. Audrey Baudoin som gjorde en "volontärtjänst" inom Eu-programmet Ungdom - berättade om hennes erfarenheter kring ett volontärprojekt i ett annat land.

Det har varit glädjande att se med vilken entusiasm som deltagarna från Manusgruppen har träffat andra ungdomar och projekt för att berätta om sina erfarenheter med projektet.

Fas 2: januari 2003- juni 2003

Filminspelning
Producenten Lukas Wojarski från Projektbyrån Orkano sammanförde ett engagerat filmteam som i februari 2003 började träffa Manusgruppen. Några av deltagarna i Manusgruppen bildade en grupp som tog ansvaret för scenografin på inspelningen. Ann-Marie Ekström 83 år, eldsjäl i "scenografigruppen" berättar om första provinspelnings dagen:

Halv åtta på lördagsmorgonen stannade bilen med allt som skulle placeras ut, ljus, kamera och alla sladdar. Ljus skulle skärmas av och pojkarna och Karin arbetade och hade samtidigt roligt - vilket härligt gäng! Jag fick så mycket kindpussar och kramar så jag får tårar i ögonen, bara jag tänker på det! Vilket härligt kamratskap det var mellan alla! Jag hade smörgåsar, kaffe och dryck färdigt när de kom. Karin handlade mat åt alla och vi hjälptes åt med kaffe och mycket dryck när det behövdes. Ingen klagade på något, det var en fin stämning, jag som aldrig har varit med om en filminspelning annat än som statist, tyckte att det var en upplevelse utan like. Skådespelarna var så underbara människor - tiden gick alldeles för fort.

SNÖBOLLSEFFEKT: det har varit spännande är uppleva hur stödet för projektet har varit så positiv. Etablerade skådespelare har entusiastiskt medverkat i filmen och deltagit i manusmötena. Flera företag har bidragit till projektets förvekligande genom att t.ex. hyra professionell utrustning till lägre kostnader eller via sponsring. Konceptet har också väckt intresse hos den lokala pressen, dagspressen, radio och television som har bevakat projektet. På hemsidan finns en länk där man kan läsa flera av de artiklar som har skrivits.

Perioden april-juni 2003 förverkligade Manusgruppen sin dröm - att göra en professionell långfilm! I projektets början kunde det uppfattas som lite långsökt att pensionärer och ungdomar som träffas en dag i veckan med storslagna filmdrömmar skulle kunna få ihop både manus, skådespelare, team och finansiering.... men drömmar smittar sig och vi klarade det! Men inte utan att ta en hel del risker!

Under inspelningen fortsatte "dokumentärgruppen" att filma projektets förvekligande. Manusgruppen medlemmar var inbjudna i flera radio program, lokal och rikstäckande, för att berätta om projektet. Se länken pressklipp

Fas 3: augusti 2003- juni 2004

Näst sista fasen av projektet d.v.s. att vi klipper långfilmen. För oss är det viktigt att allmänheten får del av hur projektet genomfördes och får träffa medlemmarna från Manusgruppen. Därför vill vi göra en turné ute i landet. Under dessa tre år som projektet har fortskridit har en omfattande kontaktnät skapats: privatpersoner, ideella föreningar, institutioner och näringsliv har engagerat sig i projektets förvekligande. Vi har bildat en arbetsgrupp med mål att organiserar en turné i Sverige. Läs mera om planeringen kring turnén på länken turné.


Ekonomiskt stöd


Projektet "Manusgruppen" har erhållit ekonomiskt stöd från:

Integrationsförvaltningen, Stockholm Stad

Stockholms läns landsting kulturnämnd

Svenska Filminstitutet
:
2001-2002.Två gånger manusstöd och planeringsstöd från filmkonsulenten Niklas Rådström,
2003 fick Projektbyrån Orkano ett förhandsstöd från filmkonsulenten Per Nielsen på Filminstitutet.

 

LO Kulturfonden


Ungdomsstyrelsen

Pensionärernas riksförbund PRO

Sveriges Pensionärers Riksförbund SPRF

Svenska Kommunal Pensionärernas förbund SKPF

Arbetarnas bildningsförbund ABF

Digitala Hus, Folkets Hus och Parker

Filmcentrum Stockholm

 

Skandia idéer för livet

 


uppdaterad :