Sista uppdatering
Jag heter Greta Wikström 83
år, bor i Orminge.
Bor fint, bra omgivning.
Känner inte alla grannar. Husombudet Maj-Britt Lundström hjälper jag ibland
med att vattna blommor och ta hand om post och tidningar, och hon gör
lika för mig och det är bra. Jag är ensam, min man dog för två år sedan.
Jag är med i en sångkör "Bofinkarna", vi hör till kyrkan nu.
Vi sjunger varje torsdag, lite
i kyrkan, äldreboende och annat. Så
är jag med i PRO, i olika cirklar. Går på tisdagssoppa i Församlingsgården,
en samtalsgrupp på torsdagar var 14de dag.
Idag tisdag 8/9-01 fick jag
med mig två personer hit till Folkets hus, för att lyssna på vad det handlade
om. Jag tyckte det var intressant. Prat om lite av varje, det blev mycket
om katter. Jag berättade om min bror som tog hand om en flicka från Finland
under kriget, och om när Tyskarna invaderade Norge. Min mans mamma var
norska, hon hade många släktingar som hade det svårt. Min man och jag
hade en pojke på knappt ett år. Vi hade då en etta i Midsommarkransen
(Sthlm). Men vi tog hand om ett par personer i vår lilla lägenhet. En
flicka som väntade barn, men hade inga kläder eller blöjor till barnet.
Då fanns ju inte blöjor, utan man fick sy dem. Jag stickade också litet.
Min mans föräldrar tog också hand om några av släktingarna. Vi var ju
förskonade från mycket, ransonering javisst, men vi hade rätt bra ändå.
Inkallelser för min man flera gånger, men vi slapp kriget.
I filmen talar vi om Agda (huvudpersonen)
som kanske tar hand om en invandrarfamilj, men det kanske drar ut på tiden,
och det kanske kommer fler släktingar? Och vi undrar hur grannarna ser
på det. Det gäller för Agda att vara väldigt stark. Hon kanske kan få
någon granne hon känner väl att hjälpa henne? Det är min tankegång. När
jag lagt mig för att sova, gick det inte att sova. Jag tänkte på vad Denize
sa på mötet, om att kärlek skulle vara med i historien. Då tänkte jag
på invandrarfamiljen som gömmer sig hos Agda, att dom är unga och har
ett par barn, och kanske också sin morfar eller farfar med. Han kanske
är ensam utan fru, och att Agda och han kanske finner varandra. Allt blir
gladare och roligare för Agda, hon får något att leva för. Agdas barn?
Jag tar för givet att hon har sådana, med familj, att dom börjar bli oroliga
för sin mor, men samtidigt tänker att hon fått det trevligt, och att inte
missunna henne det. Agdas barnbarn kanske får det trevligt med invandrarnas
barn? En idé jag fick.
Om
grannar som är besvärliga.
När vi köpte vår fina
lägenhet, visste vi ju ingenting om grannarna. Det blev vi varse ganska
snart. Det var grannarna ovanpå, annars väldigt fint och tyst i huset.
Det var fest o hålligång varje veckohelg till 3-4 på natten, ibland senare!
Även vardagar ända till 24.00 tiden och hög musik. Som nyinflyttad vill
man inre säja så mycket. Vi bodde i villa tidigare, men min man blev sjuk
så vi sålde villa. Vi orkade inte med all bråk o störande. Jag gick upp
o pratade med dom lugnt o fint, och sa att min man var sjuk o vi behövde
sova, så ni får sluta med era sena nattfester. Dom lovade bättre med icke.
Jag ringer upp och pratar med dom, men inget hjälper. Jag kontaktar HSB
och dom skickar brev till dom två gånger. Det blev lite bättre, men fortfarande
hög musik, sena kvällar o festande. Till sist efter fyra år drygt ringde
jag upp och sa "att nu ringer jag HSB igen o klagar o då blir ni vräkta
efter tredje gången". Efter det har det blivit mycket bättre. Vi har trots
allt talat lugnt med varandra.
Något
som händer från mina fönster.
Min man och jag köpte
en bostadsrättslägenhet i Orminge. Första dagarna vi var där, funderade
jag över alla som gick förbi, bar på fyllda plastpåsar. Det fick jag reda
på när jag själv måste gå med sopor. Sopnedkastet var borttaget o det
blev hiss istället. Det fanns flera sopnedkast i en länga längre bort.
Så har jag en lekplats utanför mitt fönster, där är ganska tyst vardagar,
barnen är väl i dagis. Men lördag och söndag är det full fart. Utanför
mitt rumsfönster och balkongen har jag fri utsikt, det finns ett litet
och konstigt träd som barnen klättrar i o har roligt. Så har vi en festlokal
som man kan hyra. Därifrån hörs musik ibland o folk ser jag som dansar.
Längre bort finns Ormingeleden med buss o biltrafik. På kvällen när mörkret
faller, så ser det ut som ett pärlband av lyktorna, det är fint att titta
på.
Mitt
möte med min man var ett öde.
Jag är född i Gävle,
bodde där tills jag var 21 år. Min syster som bodde i Stockholm ville
att jag skulle flytta dit till henne i Hagalund. Fick arbete genom annons.
Jag var välkommen att börja hos Collins konfektion Götgatan 66. Jag åkte
till Stockholm 29/7-39. Där träffade jag en trevlig flicka. 12/8-39 ville
hon att jag skulle följa med till Herrgårn i Björknäs o dansa utedansbana.
Väl där blev jag inbjuden av en fin solbränd pojke. Han sa att han egentligen
skulle gå på restaurangen och äta kräftor med en kamrat o fira hemkomsten
av en resa på nio månader i utlandet. Men det fanns ej något ledigt bord
så dom gick ner till dansbanan. Så det blev dans med mig hela kvällen.
Jag sa att jag kom till Stockholm för fjorton dagar sen, bodde i Hagalund
och arbetade Götgatan 66. Han blev ganska överraskad. Han bodde nämligen
Götgatan 59 mitt emot. Det måste vara ödet sa han. Han mötte mig utanför
arbetet på kvällarna o vi trivdes tillsammans. Sen höll vi ihop i 60 år
så när som på två dagar. Vi möttes 12/8-39 min man dog 10/8-99. En liten
saga tycker jag.
En
liten händelse.
Vår
yngsta son Kaj var 6 år. Han gick i simskola i Baggen. Han var väldigt
tyst och blyg av sig. Han hade en simfröken som var snäll och rar. Kaj
blev väldigt förtjust i henne, förstod jag. Efter några gånger i simskolan,
jag sitter o sola o väntar tills dom är färdiga, Kaj o simfröken kommer
tillsammans. Då säjer hon, Kaj har bjudit mig hem på saft o kakor. Jag
hajade nog till lite, Kaj som var så blyg. Jag frågade när det passade.
Imorgon efter simningen, sa hon. Då vill du väl ha kaffe sa jag? Nej svarade
hon Kaj har bjudit på saft o kakor och då blir det så. En trevlig historia
tycker jag.
Om
några andra sidor än man trodde.
Jag tycker att det
händer ganska ofta. Det är säkert ett par stycken som jag känner som är
hur rara som helst o trevliga som helst, och helt plötsligt får en att
undra, vem dom är egentligen. Man kan inte lita på dom riktigt, o då blir
man lite osäker om man skall umgås med dom. Det är tråkigt att människor
kan vara så ombytliga i sitt sinne. Det är svårt att klandra, man vet
inte vad det beror på. Det kan vara osäkerhet eller ett slags mindervärdighetskomplex.
Besvärliga
personer.
En besvärlig person kan
väl vara någon som alltid tränger sig före, alltid har rätt i allt. En
som alltid vill bestämma, och som inte ger vika för någonting. Samtidigt
vet man ju inte riktigt hur man själv är alla gånger, man vill ju vara
bra, och man hoppas ju att man är det. Ibland kan jag komma på mig själv
med att fundera: har jag varit besvärlig nu? Det är ju bra om man tänker
efter, hur är jag själv?
Måsten
i livet.
Man känner nog ibland
att det "måste" göras. Ett måste är ju att hålla sig ren och snygg. Ett
måste är att vara ärlig - hålla ord. Många gånger är man ganska bunden
vid måsten, fastän man inte behöver det. Man måste inte städa varje fredag,
och man måste inte kratta bort alla löv på sin gräsmatta som många gör.
Ja det finns ju en hel del man kan ändra på.
Om olika karaktärer.
Det finns många olika
karaktärer. Man har själv olika karaktärsdrag. Det beror mycket på hur
man känner sig och hur man mår. Att vara stark och stå emot frestelser
är väl en tillgång. Många är kanske naiva, då är man nog lite lättlurad.
Det har nog mycket med att göra hur man är fostrad sen barndomen. Jag
själv fick ofta höra av min mamma "att jag litar på Greta". Det tror jag
stärkte min karaktär. Så har jag fem barn, tre pojkar och två flickor.
Dom har alla olika karaktärer och det är bra tycker jag.
18 december
Vi talade om att
det skulle vara ungdomar med. Agda hade ju några ovanpå som spelade hög
musik och Agda var ganska trött på det. Så hon tog mod till sig och gick
upp och talade med dom. Hon bad dom att komma ned och lyssna hur det lät.
Det gjorde dom och blev ganska förvånade över att det var så högt, så
dom förstod Agda och lovade att sänka ljudet. Det blev samtal om litet
av varje. Dom tyckte att Agda hade så fint och om Agda behövde hjälp med
något kunde hon säja till.
Agda berättade att hon
vad med i en sångkör i församlingen och då sa pojkarna att dom hade gitarrer.
Dom kunde sjunga och spela tillsammans om hon ville. Så det blev fin grannsämja
där.
Jag tänker mig Agda som en
helt vanlig pensionär som efter att ha blivit ensam, söker sig till sin
församling. Där har dom många aktiviteter som hon engagerar sig i. Kyrkan
har flera sångkörer och hon kanske är med i någon. Så jag tror att Agda
är ganska aktiv och allmänbildad, även om hon inte har gått i några fina
skolor.
Sen, det allra viktigaste
i Agdas liv är naturligtvis sonen som vi tror är i 35-40 årsåldern. Agda
har ju ett stort problem: hon har ju inte berättat vem som är sonens ritiga
pappa. Det har gnagt i hennes hjärta i många år, och nu måste tala om
det. Hur skall han ta det: han älskar ju sin mamma, hon har ju gjort det
allra bästa för honom. Han har haft ett bra liv på alla sätt, så han förlåter
nog henne. Han kanske är gift och har barn. Men nu har han väl fått något
att tänka på. Han börja väl undersöka vem som är hans far.
Så var det namnet på invandrarkvinnan. Jag tycker Maria ar ett fint namn
och ganska vanligt i utlandet.
8 januari
Idag hade jag Brigitta, Diakonissan med mig till manusgruppen. Hon hade
mycket intressanta saker att berätta om invandrarfamiljer som hon har
hjälpt. Vi fick reda på en hel del som hjälper oss med manuset.
Det där om sång tycker jag att vi ska ta fasta på, dels blir man glad
av sången.
Jag tror att invandrarkvinnan i filmen kan få mycket hjälp både utav Diakonissan
och Agda för att finna sig till rätta med hennes önskan att få sjunga.
22 januari
Idag handlar det om Agda,
invandrarkvinnan Dana, ungdomarna ovanpå hos Agda och den arga mannen.
Agda är ju ensam, har mistat
sin man, och anledningen därav har hon fått kontakt med församlingen som
har hjälpt henne med sitt sorgarbete. Hon har börjat gå på deras träffar,
och det är väl där som hon har fått kontakt med Dana som hade sökt sig
till församlingen för att få hjälp. Spontan som Agda är, så säger hon
att Dana kan få bo hos hennes tills hon får hjälp. Agda tyckte hon såg
trevlig och rar ut.
Båda kommer underfund om att
ha sången som intresse. Ungdomarna ovanpå som nu har blivit bekant och
vän med Agda, talar om att dom har bildat ett band, och skriver låtar.
Dom försöker få ut en skiva. Agda tycker att Dana sjunger så fint, så
hon presenterar henne till ungdomarna. Mötet gick fint och efter en tid
lyckas de få ut en skiva. Agda börjar tycka att det här är roligt, hon
har fått någonting att intressera sig för. När gruppen är ute och spelar,
blir en man intresserad av Dana och försöker få kontakt med henne, och
lyckas. Så där blir det efter ett tag, kärlek med i det hela. Agda går
med i församlingens sångkör. Agda blomstrar om på nytt. Mannen i huset
som var lite arg av sig, börjar tycka att Agda är riktigt trevlig och
börjar söka kontakt med henne. Han undrar om Agda vill gå ut och äta en
bit mat med honom. Där börjar det också bli vänskap och trevlig sammanvaro,
och vem vet hur det slutar.
Mina tankegångar: kärlek i
det hela.
5mars
Varför jag gick med i projektet.
Jag var nyfiken på vad det handlade om. På tisdagar kockan 12.00 går jag
och äter soppa i Församlingsgården och det här börjar klockan 13.00 på
Folkets hus som ligger alldeles intill, så det passar perfekt.
Det var intressant att höra hur alla har olika idéer. Vi får skriva vad
vi tycker och det är roligt. Så är det många trevliga ungdomar med också!
Vi ser hur olika karaktärer växer fram och får sina personligheter: huvudpersonen
Agda, invandrarkvinnan som nu har fått namnet Dana, om ungdomarna som
bor ovanför och om mannen som bor i huset och som är lite vresig. Agda
har också några väninnor.
Agda och Dana har märkt att båda har sång som intresse och det gör att
dom trivs ihop.
2 april
Jag tror att Agda har
en inre oro och bekymmer över att hon inte berättat för sin son, som nu
i trettiofem årsåldern, att fadern inte är hans biologiska far. Sonen
blir både arg och besviken när han får reda om det, men han har liksom
haft en känsla att det inte varit riktigt faderskärlek dem emellan. Sonen
har inte velat säja något till Agda, för han har känt sig osäker. Han
får nu en tankeställare om han skall söka efter sin rätta far.
Så kommer Dana med i bilden,
hon berättar nu för Agda om något hon vetat länge: och det är att hon
vet att Danas far är far till Agdas son. Agda har bara haft en kort förhållande
till den mannen. Danas far hade berättat vid sin dödsbädd om förhållandet
med Agda och att dom hade en son tillsammans, men att förhållandet tog
slut efter sonens födelse. Det här har Dana gått och burit på länge,
och hon ville söka upp Agda och berätta vad hon visste. Agdas son och
Dana är faktiskt halvsyskon.
10 maj
Agdas son har ju nyckel till Agdas lägenhet och han komma och gå som han
vill. En gång när han kommer till Agda, så hör han att någon är på toaletten
och han tror att det är Agda. Han blir förvånad när det är en flicka som
kommer ut. Lars talar om att han är Agdas son och Dana tycker att det
ät lika bra att säga som det är: att son söker asyl i Sverige men fått
avslag och ät utvisad. Hon berättar om allt som hänt, och att nu får hon
bo hos Agda tills vidare.
Lars blir inte så väldigt förvånad.
Sånt händer ofta. Han tycker att Dana verkar trevlig och öppen. Agda blir
naturligtvis förvånad när hon får höra hur det är, och känner sig lite
lugnad. Lars börjar besöka Agda lite oftare, för att han gärna vill träffa
Dana. Till slut frågar han Dana on han får bjuda henne på middag eller
något. Dom bestämmer att som skall göra en båtresa till Fjäderholmarna.
Dana blir glad för att komma ut på något trevligt, och hon tycker att
Lars är en fin kille. När dom kommer in i restaurangen och sätter sig
vid ett bord, börjar musiken spela. Då får Dana se att det är pojkarna
som bor ovanpå Agda som spelar. Hon hade ju varit uppe hos dom och sjungit
med dom några gånger. Dom i sin tur får se Dana och vill att hon skall
koma upp och sjunga med dom. Hon kan ju en del av deras låtar och dom
vet att hon sjunger väldigt fint. Dana tvekar, men till slut gör hon det,
det är ju frestande.
Det gick så fint, hon fick
massor med applåder och Lars blev ju förvånad. Den dagen och kvällen var
något väldigt fint. Det glömmer hon aldrig. Hon tackar Lars för att han
bjöd ut henne. Lars tyckte att det kan vi väl göra fler gånger. Han var
också glad och haft trevligt med Dana.
11 juni
Agdas dröm
Agdas dröm från början,
när hon var ung, var nog att bli skådespelerska eller musiker. På den
tiden fanns ej so många möjligheter som för dagens ungdomar. Agda hade
ju varit med och spelat små sketcher i skolan o sjungit i skolkören, men
mer blev det inte. Så, önskan om att spela o sjunga fann i hennes dröm.
H on kanske gifte sig tidigt och blev hemmafru, det var ju så på den tiden.
Det var inte fråga om karriär.
Vi har ju talat on att
Agda hade en son, och att hon gjorde allt för att han skulle få det bra,
han skulle få läsa o bli något.
Fortsättningen där får
vi väl tänka på. Så talade vi ju om att Agda kanske tänkte sälja sin lägenhet,
och köpa något i utlandet - men det tror inte jag på. Hon har ju sina
väninnor o Dana som hon börjar tycka om. Jag tror istället att son skulle
vilja ha en stuga o en liten täppa där hon kan plantera blommor o odla
grönsaker, det tror jag är mer hennes dröm.
Den argsinte gubben, som nu
börjar intressera sig för Agda, försöker uppvakta henne med blommor o
konfekt och vill väl komma henne lite närmare. Agda börjar väl tycka att
han är riktigt trevlig. Även hennes väninnor tycker att han är trevlig,
så det är kanske bäst att hon kommer honom närmare innan någon av väninnorna
gör sig till för honom. Även sonen tycker att hon kan träffa honom och
göra sig närmare bekant med honom. Kanske han har en liten baktanke att
det kan bli en lägenhet över, om dom flyttar ihop.
Så är det Dana. Sonen har ju
nycklar till Agdas lägenhet och kan ju gå dit när han vill. Där råkar
han träffa på Dana och undrar över vem hon är? Hon berättar hela sin historia
- om utvisningen och hur Agda hjälper henne. Dana berättar också att hon
har varit till sitt hemland och sagt adjö till sin pappa som varit sjuk
och på dödsbädden berättat han var far till Agdas pojke. Dom hade känt
varandra en kort tid, sen hade han rest tillbaka till sitt hemland o Agda
hade själv tagit hand on sitt barn. Nu fick ju Agdas son veta en del om
sin far genom Dana, så nu behöver han inte leta själv efter honom. Han
tycker Dana är trevlig och känner samhörighet med henne. Världen är liten
ibland!
18 juni
Vi sitter just nu på en uteservering och njuter av sol o vindar på Nämndö.
Maten var god med lax och potatis, samt kaffe och chokladtårta. Vi har
en härlig utsikt över sjön.
6 augusti
Jag har nu varit med i Manusgruppen i cirka ett år och haft det väldigt
trevligt. Idag har vi en avslutnings resa med båt ute i Skärgården och
har ätit en lunch som Mona och Marga bjöd i sitt privata hem.
Jag låg en natt och tänkte
på att Agda hade syskon. Då fick jag för mig att hon hade en bror och
en syster. Brodern som kallas Arne är änkeman sedan några år och har inga
barn. Systern som kallas Anna är gift och mannen heter Erik, dom har en
son som heter Lars. Agda skall fylla år och ställer till med kalas. Hon
bjuder syskonens man o barn, samt väninnorna, Generalen, ungdomarna o
Dana förståss.
Det blir en glad o trevlig
fest, mycket sång o musik. Ungdomarna spelar också, de arbetar inom musikbranschen
och sjunger. Lars blir väldigt förtjust i Dana och dom verkar ha trevligt
ihop. Dom kommer överens om att träffas igen. Agda har också trevligt
och hon tycker att Generalen är mycket trevlig. Agdas bror Arne blir uppvaktad
av väninnorna, särskild av Lollo och Arne verkar road av det - och trivs
med Lollo. Alla kommer överens om att träffas igen för det här var trevligt.
Dana o Lars träffas ofta, och Lars är orolig över Danas utvisning. Lars
föreslår att dom förlovar sig, dom trivs ju så bra ihop. Så småningom
så gifter dom sig. Kanske får Dana då uppehållstillstånd - men det blir
nej, dom tror att det är ett skenäktenskap. Det går en tid och Dana talar
med om för Lars att hon är med barn. Han blir glad och nu måste väl Dana
få uppehållstillstånd och får stanna i Sverige.
22 september
Agda berättar lite om sitt liv till Dana och Dana berättar också om
sitt liv, hon vill inte alls vill åka tillbaka dit till sitt land. Hon
har inget land säger hon.
Agda tror jag, kommer
från en enkel familj. Hon tyckte om att dansa och hon tycker om musik.
Hon ville lära sig spela piano, men hade inte råd. Hon ville även bli
hårfrisörska men det blev ej så. Hon gifte sig o fick barn, och på den
tiden var man ju hemma med barnen. Agda har något hon inte berättat och
det är väl det som trycker henne. Jag tror att hon var med barn när hon
gifte sig och att det var med någon annan än den hon gifte sig med. Hon
håller det hemligt för alla.
Om Dana
Jag tror inte att Dana
vill åka tillbaka till sitt land där hon har haft det besvärligt på många
sätt. Hon har fått fina vänner här, och blivit väl omhändertagen. Hon
hoppas på en framtid här. Här får hon sjunga som hon vill och kanske gifta
sig med någon svensk man. I hennes hemland bestämmer ju männen över kvinnorna.
Så jag tror inte att Dana vill lämna Sverige frivilligt.
15 oktober
Det
med Agda och hennes sjukdom på låtsas, tycker jag är dålig! Agda som är
så stressad och orolig, kan väl få en hjärtinfarkt på riktigt. Då blir
det mer spännande och sonen får lite eftertanke att han har varit lite
väl fodrande av sin mamma och blir lite orolig för henne och ändrar attityd
och blir mer omtänksam.
Så tror jag att Dana inte är
intresserad av Jonathan annat än som kompis, så Natalie behöver inte alls
vara svartsjuk på Dana. Det tror jag visar sig så småningom.
|