Sista uppdatering

Ingrid Norrström, 84 år.

Jag är med i filmprojektet. Ja vi måste verkligen länka ihop oss. Jag ska bidra med idéer från verkligheten. Det jag har hittills har bidragit med är katthistorier. och det ska jag spinna vidare på!  Jag tänker på invandrarfamiljen som hålls gömd hos Agda. Jag är själv tvilling, det kan nog bli kontroverser med tvillingar om de finns med i filmen. Kanske som grannar med olika inställningar om invandrarfamiljen och Agda, få se vad som händer.

Störande ungdomar.

Ettan i vårt hus en trappa upp mot parken var ledig. Nu är man nyfiken, hoppas på nån trevlig person att kunna byta ord med då och då. Men så kom en dag flera bilar med musikapparater, några stolar och ett köksbord. Så var det med den flytten. Vilken av alla var den nya hyresgästen visste man inte riktigt. Jag gick dock ut i vimlet och önskade välkommen till den nya hyresgästen, då var det två manliga individer som kom fram och bugade sig artigt och hälsade. Nu blev det verkligen fart i huset och här skuras farstun av oss själva. Det var nu inget lätt jobb längre "ack du milde". Jag fattar inte varför gör natten till en musikterror för sina grannar och susen är tysta som möss under dagen. Askoppar tömmer man bara ut från balkongen och fimpar massvis utanför porten. Alla röker visst ohejdat utom när dom fick för sig att bada bastu, hur många vet jag ej. Men hela inredningen slogs i spillror och bastun var vår förenings stolthet. Efter en häftig natt gick hus ombudet och jag och ringde på dörren, innehavaren till härligheten öppnade, inga möbler bara madrasser, spelmaskinen och så köksbordet och några stolar.

Det var en rikemans son som fadern köpte lägenheten åt, så slapp han ha honom i villan!

Vi blev väldigt snabbt av med den hyresgästen "tack och lov".

18 december
Den 28 november, det är mörkt och ruggigt. Min tvillingsyster och jag hade varit på broderns 90 års kalas. Det var lugnt och fint, ingen kjohejsan, och färdtjänsten beställd för hemfärd.
Bilen kom i tid min syster och jag gick in i bilen. När vi for iväg vände sig taxiföraren och frågade om vi hade supen med oss.  Med häpna ögon försäkrade vi att det inte var brukligt för oss att ha sprit med oss.  Han förklarade att han ville ha sprit - för at han inte kunde köra bil utan sprit! Han hade druckit innan men inte tillräckligt och nu ville han att vi skulle bjuda på en flaska. Men det kunde vi inte stå till tjänst med. Ingen öl hade vi heller: näst intill katastrof!
Jag föreslog att han kunde köpa choklad och läsk i någon butik, men det avslogs. Nu ville han att vi skulle visa vägen till en viss gata, han kunde inte se i mörkret. Vi var lamslagna av skräck och bara satt tysta. En polisbil körde bredvid oss ett tag och vi trodde att faran var nu över, men icke, polisbilen körde vidare. Taxiföraren kämpade för att hålla kursen, det var som bilen hela tiden ville in på sidovägar. Väl framme kastade vi oss ut och ringde färdtjänst.
Efteråt fick vi veta att han var krigsskadad och trodde att det var krig.

8 januari
Vi har haft många idéer idag, som tex. att Agda inte får göra bort sig med matinköpen! Nu köper hon dubbelt så mycket mat. Men hon har ju en katt och kan då säja att katten får nu samma mat som hon.
Den unga kvinnan sjunger ju så vackert, och det kan vi spinna vidare på.
Birgitta Rönnqvist var väldigt bra, hon är diakonissa och talade om alla svårigheterna för människor som gömmer sig och de som gömmer utvisningshotade människor. Hur ska Agda i vår film klara av det? Vi måste få in ett nätverk i berättelsen.

5 februari
Agdas unga flykting börjar ta mer och mer form och nu vill jag att ville jag att vi skulle bestämma hennes namn, det blev Dana. Dana, efter en jobbig flykt gömd i en långtradare och en taxifärd med de sista pengarna till Orminge, letar efter en moster som ska bo i området. En gång där så hittar hon inte mosterns adress och det är natt. Alla ytter portarna är låsta utom en och hon går in och ringer på första dörren. En stor karl med en ilsken hund öppnar och skriker på henne och hotar att kalla på polisen. Hon springer ifrån förtvivlad, men hon måste få hjälp och när hon i ett annat hus hittar porten öppen, går hon in. Där öppnar en äldre dam försiktigt dörren och ser på den så hjälplösa och förtvivlade flickan.  "Kom in du lilla och förklara till mig hur kommer så här sent på natten". "Jag förstår att du behöver hjälp, jag har telefon så du kan ringa till polisen eller vem du vill kontakta".

Men nej, ingen polis, hon är flykting och måste hålla sig gömd, hon har en moster här i Orminge, men vet ej numret.  Pappan och brodern ville gifta bort henne till en kusin för en stor summa pengar. Men Dana säger, "det var ingen trevlig person och hellre dör jag än gifta mig med honom".

Nu bjuder damen som förståss är Agda på mat och en skön säng, så det skulle nog greja sig på några dar.  Kyrkan på orten skulle nog vara till stor hjälp, Agda känner många i församlingen. vi får se hur det går.

19 mars
Nu har vi kommit en bra bit på väg med manuset och mitt förslag blev antagen att Dana skulle komma med taxi till Orminge efter den otäcka händelsen hos den hon hyrde lägenhet ifrån. Nu arbetar vi på vad som ska hända härefter. Dana ringde ju på Agdas dörr i sin förtvivlan och hon blev mottagen med kärlek och stor medkänsla. Danas moster skulle nog spåras upp någonstans i Orminge, hon hoppas hon finns, så ska det till sist ordna sig med uppehållstillståndet. Agda verkar vara en person att lita på och hjälper att spåra upp henne.

Agda hade ett bra äktenskap bakom sig, nu är hon änka. Det två var portvakter i Rådhuset och hade en bra lägenhet, i bottenvåningen förståss.  Två barn växte upp, vi får se. Agda hade en hemlig hobby som privat detektiv. Det låg nära till hands i den miljö hon levde i och det fortsatte hon sen när hon flyttade till egen lägenhet i Orminge.

24 april
Dramaturgen Fredrik samlade ihop vad vi har kommit fram till i ett manuskript och läste högt för oss. Det lät faktiskt bra, ja mycket bra tyckte alla. Nu börjar det bli än mer spännande när skådespelarna ska väljas. Harriet Anderson som Agda tycker jag, men det blir nog fler förslag var så säker. Men nu kämpar vi vidare med manuset.

Grannarna ovanpå var ungdomar som var musikintresserade. Dom märkte att pianot som lät från Agdas lägenhet hade verkligen fått ett nytt lyft i musiken. Inte alls gamla Wienervalser och psalmer, ingen Calle Lcheven heller - bara ibland. Nu var det Mozart och många gamla kompositörer, men det blev modern musik också, sånt som dom inte har hört förut. Nu blev dom verkligen nyfikna nått nytt hände i lägenheten under dem, men vi håller knäpptyst om det här - det förstår vi. En av ungdomarna var också extra intresserad, han kände igen många musikstycken från sitt hemland och kände på sig att här fodras stor försiktighet. Nu var det bra att deras katt var liksom bästis med katten hos damen i lägenheten under och smet in där ibland och "vise versa".  Här kan verkligen saker ske och fin sångröst också! Den låter ung och stark, ja vad döljer sig i våningen under kan man undra? Fortsättningen följer.

11 maj
Agda måste tänka på att Danas liv faktiskt hänger på att Agda och alla vänner, släktingar och de härliga grannarna ovanpå ställer upp; vilket alla gör med stor glädje och djupaste alvar. Mat inköp och kläder, allt grejas av vänner. Danas släktingar som är som är serber är man är livrädd ska få kännedom om Danas tillflykt hos Agda, och det gör att man måste vara på sin vakt.. Så för Dana är det verkligen tur att hon hamnade just hos Agda. Sång och musik binder samman på ett särskilt sätt och Agdas väninnor från kören är välkomna gäster. De sjunger glada vackra sånger som Dana sjunger tillsammans med. Dana har tänkt utbilda sig till något i musikens värld och väntar ivrigt på sitt fria liv som hon hoppas få här i Sverige.

Den Serbiska släktingen tänker på sitt land, i synnerhet sin by som blev illa åtgången i krigets hetta. Ja, Dana var nog lite ångerfull hon var väldigt aktiv där, men dom hade dödat hennes bror blev hon rasande och gjorde allt i blint hat. Dit vågar hon inte återvända till. Bara det går att hålla sig osynlig för serbsläkten så länge som möjligt. Hennes moster och morbror håller henne underrättad om deras liv. Inga sammanträffande får ske när Dana är och hälsar på sin älskade moster. Men en gång var det nära ögat, Dana fick tillbringa en hel kväll i mosters klädkammare, det var besvärligt men det gick bra tillslut.

18 maj
Dana var glad åt Agdas symaskin, nu kunde hon få nytta av sitt kunnande på det området. Hennes mamma var sömmerska och satt mycket hemma och sydde. Dana fick  hjälpa till med lättare saker och lärde sig mer och mer vartefter och nu kom det till stor nytta. Här ville många ha sömmerska hjälp med ändringar på klänningar och blusar. På så vis måste Dana ut och då var det problem, ingen serb fick ju känna igen henne. Men väninnorna till Agda var företagsamma och en peruk inköptes med glasögon som passade. Smärtiga kläder sydde Dana till sig och nu kunde hon själv ta sig till sina kunder.

En skärgårdsresa med båt till Sandhamn var ett måste för Dana tyckte Agda - det är sånt som är höjdpunkter i livet. Nu var det sommar och alla människor var på utflykter hitan och ditan. Ja och hos Agda var det inget undantag. Att bara gå ombord på den läckra skärgårdsbåten var en upplevelse - och sen hela dagen bland öarna var fullständigt otroligt för Dana. Bland dom fem kvinnorna var Dana förståss den yngsta av dem, men det var en glatt gäng. Ångbåtsbiff måste man ha och då var det att slå sig ned i matsalen - och vilka sitter där om inte ungdomarna som bor ovanför Agda! Alla blir överraskade och glada och känner stor samhörighet på något vis. De blir också invigda i Danas nya stil och tycker att det är spännande och vill gärna hjälpa till när det behövs. Undrar om inte en av pojkarna tittar lite extra mycket på Dana.

13 augusti
Det är viktigt nu för Agda med pensionen, pengarna skall räcka till för hennes hemliga gäst också. Men det måste gå och Agda är bra på sånt här i livet. Nu fick det bli riktigt bevisat, när hon skulle hämta ut pengarna "i väggen" som det heter. När kön framför var slut och hennes tur kom, så tyckte hon att det var tomt med folk, men bakom henne dök en ung man upp och stod helt plötsligt bakom henne. "Goda råd är dyra här" och var lugn framför allt förstod Agda. Hon vände sig till ynglingen och sa att hon hade ingen brådska: du kan gå före mig, jag har inget jobb att passa! Men till hennes förfäran gick han bara förbi luckan, inga pengar att hämta. Ja, inte vågade hon ta ut pengar nu och kanske bli nedslagen, nej han var nog inte långt borta. Så nu är det alltid i sällskap med väninnorna som så viktiga saker får göras.

13 september
Jag undrar om inte det är riskabelt för Dana att jobba så öppet för allmänheten som i en damfrisering där det pratas och skvallras hur mycket som helst!? Hon kunde nog sy mer.

Generalen bjuder storstilat Agda på en sjötur , men det blir tillsist Djursgårdsfärjan och på Djurgården blommar kärleken.

Lollo, Maud och Agda vill få ställa till en trevlig kräftskiva och bjuda sina nya vänner. Alla ska vara roligt klädda med hattar och haklappar och med gärna en ovanlig klädsel. Dana får bråda men roliga dagar att sy tokiga kläder åt flera. Det blir flera bord med kräftsugna grannar som kommer och stämningen blir hög - inga sorger här! Alla är vänner och det finns inget snack om bostadsrätterna, det är glömt för en stund.

15 oktober
Vi fick besök av Gunvor Pontén och hon tyckte att det var ett intressant och roligt projekt att vara med i. Hon passar bra och kommer fint in i vad som komma skall, det blev en till i gänget ett tillskott i ett allt ivrigare samtal. Man märker skillnaden på unga och gamla. Vi äldre är mer för kärlek och romantik, den yngre fart och fläkt. Från det verkliga livet kan man plocka fram både svåra och roliga saker som kan vara vassare än man kan hitta på. I Strindbergs Hemsöborna finns både romantik, humor och allvar med - vi ska försöka med det också är det tänkt.

18 april

Ett krigsminne från 1943

Det gäller bomben i Eriksdalslunden.
Vi bodde på Timolejgatan på söder gränsande Eriksdalslunden, ett vackert koloniområde. Min man var inkallad och jag var ensam med en femårig och en bebis. En dag hörde jag ett främmande flygplan - "man var kunnig på sånt då" - jag sprang ut på balkongen och fick då se en röd ljus kula sakta dala ned bakom husen. Jag tog barnen i ryslig fart och ställde mig mot den bärande väggen innerst i rummet. Och så kom smällen, hela huset skakade. Är det krig här nu på riktigt? Chockad tänkte man så! Vi bodde 18 familjer i huset och alla möttes i farstun. Jag som var ung blev utsedd att springa ut och få reda på vad son hänt. Glas låg krossat var man gick och när jag nådde parken såg jag att friluftteatern var bara en hög jord. Det blev en stor lättnad för alla när man fick höra att det var en olyckshändelse, en fel navigering.