Kärringen därnere : www.manusgruppen.se Jimi Barholt

startsida
senaste nytt
dagböcker
manuset
dokumentär
inspelning
Gränslös film
turné
pressklipp
länkar
kontakta oss
faq

sök i sajten :


 

 


Sista uppdatering

Jag heter Jimi Barholt och är 21 år. Jag gick på media utbildning på Riddarfjärdens media gymnasium. Jag älskar att skapa och se en skapelse träda fram ur ingenting. När jag var mindre så gjorde jag och mina kompisar hela tiden små filmer. Vi var som galna och gjorde de knäppaste filmer någonsin.

Just nu har jag upptäckt att måla med olja och akryl, där har jag också hittat ett härligt sätt att skapa.

I april förra året var jag och två kompisar i Nepal. Vi var där i två månader och jag tror att vi gjorde allt man kan göra. Vi tältade, vandrade, besteg berg, besökte tempel, bodde hos nepaleser uppe i bergen och var nere i djungeln och badade i vattenfall. Det hände nåt flummigt varje dag, hela tiden nya intryck - det var en otrolig upplevelse.

Det här med samarbetet mellan unga och gamla är en underbar grej, då kam man få fram det ultimata budskapet. Det är en av anledningarna att jag ville gå med i manusgruppen, en annan är att "Det faller en dröm" var en mycket intressant film om man vet om allt arbetet bakom kameran. Det vill jag vara med om, att kämpa sig igenom en näst intill omöjlig uppgift.

19 februari
Efter förra mötet känner jag att jag börjar komma in i det hela. Bilder och idéer börjar ploppa upp, för nu kan man nästan se hur filmen kommer att bli uppbyggd. Alla i gruppen är suveräna människor, det är verkligen roligt att alla är så engagerade.
Vi pratar om en början till filmen där Dana är skribent i sitt hemland och inte alls omtyckt av regeringen av olika skäl. Hon blir så mycket trampad på, så att hon tappar sin dröm. Det är mycket slipning kvar på det, men jag tycker att det känns rätt.
Dana flyr landet av olika anledningar och till slut hittas av Agda i källaren efter att blivit antastad. Agda tar hem henne men bestämmer sig efter ett tag att hämta polisen. Jag tycker (som vi har pratat om) att vi ska göra så att publiken också vill skicka hem henne. Sen vänder allt och Agda ger Dana tillbaka sin dröm.
Om mani padme mum

5 mars
Frågan är vad Agda ska hjälpa Dana med? Först och främst ska Agda ge henne trygghet och få Dana att känna sig trygg och hemma här i Sverige. Dana får inte leva i skräck för att då kommer hon inte att lyckas! Kollektivet ovanför har något Dana behöver, de har ungdomligheten som inte Dana har haft. Jag tycker att en kontakt ska gradvis byggas mellan ungdomarna i kollektivet och Dana och Agda. Det skulle kunna ske med flytten, när Dana ska tillbaka till den gamla lägenheten och hämta sina grejer. När Dana får kontakt med ungdomarna, blir Agda och ungdomarnas lägenheter hennes hem. Hon får lov att bo i båda lägenheterna. Kanske till och med någon av ungdomarna blir så påverkad av Danas visioner att han/hon följer med Dana till sitt hemland.

19 mars
Vika är Agdas vänner och vilka är ungdomarna?
I bostadsföreningsmötet blir det oväntat avslag till bostadsrätt, en barnfamilj hoppar av. Agda tvingar sina väninnor är att göra reklam för bostadsrätten.
Klipp/
Dana bråkar med hyresvärden och sticker.
Klipp/
Agda har dukat upp fika men ingen kommer, de ringer med dåliga ursäkter.
Generalen vill ha Agda. Han berättar dåliga historier (skrattar åt sig själv) och beklagar sig hela tiden. Han vill komma in och fika men Agda vill absolut inte.
Klipp/
Dana i taxin med sin lapp.
Klipp/
Agda ser en fimp varsla ner i blomkorgen. Träffar Matti en av ungdomarna ovanför och skäller ut honom, eftersom han har freestyle, lyssnar han inte riktigt och Agda blir galen.
Senare. Agda och Dana söker upp adressen och det blir stor missförstånd mellan de som bor där och Agda, dom vet inget om Dana.
Senare. Brandlarmet går av och Dana får panik, springer ut i trappen och träffar ungdomskollektivet och de hjälper henne i Agdas lägenhet, det blir tumult och de försöker hitta oljudet. Mitt i kaoset kommer Agda.
Agda lurar Dana med att hon ska få en bostad och säjer till henne att gå till en viss plats. En gång där ser Dana en polisbil och gömmer sig i buskarna och sen går hem, ser att Agda inte är där och blir bjuden på fest hos kollektivet.

Funderingar. Dana kan bli kär i Agdas son som inte får veta nåt om Dana, men de träffas i alla fall utan att Agda vet om det.

16 april
Agdas vänner.
Ett äldre par i Agdas ålder, de har varit gifta i evigheter. De skojar med varann och omgivningen hela tiden. Ett riktigt radar par, och det är damen som är mest galen. Hon är oftast den som drar igång med humorn. Det ska vara ironi, sarkasm och självironi. Det ska kännas lite som en föreställning när de två sätter igång! De älskar barn och har själva en stor släkt. De gillar Agdas humor och hon gillar deras.

Få fram subkulturen i rave!
En av ungdomarna i kollektivet är hippie inspirerad. Han bränner för rave kulturen. Dana blir meddragen till den här andra världen under en natt på techno kalas. Få fram den egendomligt vänliga och välbefinnande miljön.

30 april
Deras röda tråd är att de gillar att spela teater, apa, clown, filma varann, spela in varann på t.ex. datorn och göra små sketcher ute på stan eller var som helst. De älskar att få positiva reaktioner och se människornas förvånade ansiktsuttryck.

Subkulturen inom rave.
Det känns som om alla känner alla. En stark gemenskap. Mer leende under en fest än man nånsin fått ute på krogen. Ingen alkohol, det är stängdags efter fem, man trivs med den här musiken och stämningen - då kan man hålla igång hela natten och komma i trance. Man kan känna sig totalt fri att göra vad man vill, dansa eller hoppa omkring, Klä sig som man känner för, det finns inga fördomar. Oftast finns det ett vilorum (chillout) där man går och relaxar eller pratar, därinne är det ett praktexempel på fördomsfrihet där alla pratar med alla och alla gränser korsas - det finns inga murar. Jag var på en fest nyligen och då bröts musiken plötsligt och en kille och en tjej kommer upp på scen, ursäktar sig mycket vänligt och berättar att de ska förlova sig här och nu. De bytte ringar och kysstes under applåder. Sen fortsatte festen.

18 maj
Agdas son lever i det effektiva samhället. Han ät besatt av pengar och är utanför "Babylons murar". Han värderar pengar framför allt. Agdas son ät cirka femtio år, hans fru är yngre, cirka 35- 40 år gammal. De har inte skaffat barn tidigare därför karriären har gått före, men nu planerar de att ha barn inom en snar framtid. Men nya ekonomiska problem dyker upp och de skjuter fram familjeplanerna.

28 maj
Dana går på technofest på ön. Vi visar subkulturen inom rave. Med riktigt sköna vibbar och sköna människor. Hon upptäcker friheten att göra, prata och känna vad hon vill. Men den underbara platsen blir helt plötsligt son ett krigsfält. Polisen kommer, både civil, blåvit, kravall och rave kommissionen. De stänger av musik och ljus och börjar skingra folket som protesterar vilt. Polisen kör med hårdhandskarna. Vi ska försöka få fram det som aldrig visas. Både den riktigt härliga subkulturen och polisens metoder. Visa hur grova dras metoder egentligen kan vara. Visa hur uppriktigt galna de är. Självklart är inte alla galna, men de som är i rampljuset brukar vara det! Vi kan ha snälla poliser också.

Eftersom Dana är utvisningshotad så blir det ett stort problem, det är ju poliser överallt! Det måste rymma tillbaka till Agda, tillbaka till säkerheten.

18 juni
För det första är det underbart att komma ut i naturen och njuta av allt! När vi åker ut hela gruppen på såna här uppdrag eller evenemang så kommer vi nog närmare varann och känner en härlig gemenskap. Inspirationen växer med gemenskapen,  att vi lär oss att jobba i en sån stor grupp som vi - är jag säker att det kan bli nåt stort!

Dana skriver en självbiografi som ett uppdrag för sig själv - för att få fotfäste. Det är ingen dagbok, mer som en bok. Dana sitter och arbetar på den för att låta Agda läsa om hennes liv. Det är svårt för Dana att berätta om sig själv och hon väljer att berätta skriftligt. Boken är som en personlig gåva till Agda. I boken skriver hon också om Agda och Agdas förhållande med sin son - och hon tänker på sin egen mamma.

13 augusti
Sommaren började och passerade förbi, nästan som vanligt. Jag tror att det har varit en sån där sommar som man uppskattar extra mycket: bra väder, mycket fritid och mycket rörelse. Jag har varit på Roskilde festivalen i Danmark, och en trance festival i Tyskland som heter Voou experience. Båda festivalerna var underbara, men på två olika sätt! På Roskilde var alla där för olika saker, olika band - och det var totalt galet. Alla var som tokiga och festade loss på riktigt. I Tyskland var det helt annorlunda, fast en liknande känsla (festivalkänsla). Vibbarna var otroligt sköna, alla var ju där för en och samma sak: love, peace and unity. Alla var glada, log och dansade tre dagar i sträck. Helt underbart, nästa år ska jag tillbaka.

13 september
Jag och Carol satt och diskuterade kring treatment som vi läste och det känns underbart att nu ha ett skelett, en grund till en bra historia! Dramaturgen Fredrik har helt klart gjort ett bra arbete. Men så klart finns det en hel del att arbeta vidare på. En del sekvenser skulle kunnas göra mera verklighetstrogna och med mer känslor. Jag tycker också, som jag gjorde redan från början, att vi ska få fram mera om hur samhället ser ut idag. Att publiken ska få "känna" verkligheten i filmen. Men som sagt: helheten känns bra och jag blev glad när jag läste treatment - en bra start!

30 september
Dana skriver en olaglig bok om hennes låtsas fars förflutna som typ terrorist och därför blir hon ratad och förtyckt i sitt hemland och blir tvungen att fly. Dana måste fortfarande vara förtyckt när hon kommer till Sverige för att kunna bli räddad.

Idag fick vi besök av Karen Austin från Ungdomsstyrelsen och Gunvor Pontén, en potentiell skådespelare till Agda. Det känns mycket seriöst, nu när vi börjar komma in på det riktiga känslorna i filmen. Nu börjar det roliga, för nu är skelettet klart och kroppen ska skapas.

15 oktober
Börjar bli ett team nu? Det känns som om vi börjar hitta våra platser i spelet. Jag börjar känna att det verkligen händer stora saker på gång! Vi pratar mycket nu om det publiken kanske inte tänker på, som bakgrunder till karaktärerna och som gör att vi känner oss mera hemmastadga i berättelsen.
Vi pratar om hur scenografin ska vara uppbyggd på bästa möjliga sätt. Det finns mycket att göra och mycket kommer att göras! Det är lika spännande varje gång vi har möte.

30 oktober
Vi arbetar mycket på varför? Varför är Dana rädd, varför vill Agda göra det hon gör? Bakgrunds historier  till stora händelser. Vi arbetar med känslan i filmen, som skapas av att vi pratar och diskuterar fram och tillbaka. Vi känner av och pratar vidare, tar fördelar och nackdelar. Till slut får man en bra känsla. Vi bollar fram och tillbaka och känslan i filmen växer och nu har vi kommit så pass långt att vi ser historien framför oss. Om vi ska ändra nåt i historien skulle allt behöva ändras. De nya idéerna måste passa in i den redan skrivna historien.

Som sagt, jag tycker vi har börjat arbeta med känslan i filmen. Snart tom dialog då har man kommit ganska långt.


uppdaterad :