Jon Laprevote |
|
Hittils har vi träffats i Orminge 2 grr tillsammans med pensionärerna. Detta projekt är fortfarande vid idéstadiet, kanske det mest spännande stadiet i ett sådant projekt, där i princip allt kan hända och det är alltid intressant att lyssna till andras idér. Vid vårt första möte dök historia upp vid ett antal tillfällen och jag satt idog och lyssnade på olika öden och hur Sverige på ett mer psykologiskt plan drabbades under Andra Världskriget, trots den välbasunerade Neutralitetspolitiken. Den här filmen kan nog bli väl genomtänkt i sin struktur om den på detta sätt, genom dessa möten, får växa och prövas genom olika människor synpunkter och idér. Ett bra genomtänkt manus är alltid grunden till en bra film, och förhoppningsvis kan det här projektet komma att bli en film befriad från clichéer om pensionärer och deras liv, och genom dessa möten kan vi stärka banden till verkliga pensionärer genom att samtala och att umgås ta fram kärnen i deras tillvaro och föra in den i filmen. Jag missade senaste mötet av personliga skäl men vid sista tillfället jag träffade gruppen så var vi alllesammans på bio och såg vi "Italienska för nybörjare". Jag jobbar som personlig assistent åt en kvinna med Italiensk ursprungoch efter filmen bestämde jag mig för att hon minsann skulle få lära mig lite Italienska. Mestadels svärord har det blivit hittils, eller olika varianter för att uttycka och artikulera sitt missnöje på gammal hederlig Sydeuropeiskt vis, ofta med hjälp av en gest eller två, och att genom att titta upp mot himlen. Som t.ex härom dagen när jag hjälpte henne att hacka kolrot för att göra rotmos, drabbades jag plötsligt av annalkande kväljningar och fräste "Ma Nagia, che pusta", och pressade bakdelen av min hand mot näsan. Det värsta som kan hända: ta fram kärnan Jag missade mötet när namn idén kläcktes så den verkliga innebörden har olyckligtvis gått mig förbi. För att Agda ska bli en trovärdig person så måste man nog gå in ännu mer i hennes förflutna. När jag lyssnar på hur äldre människor pratar, till ex min farmor eller mormor så dyker det förflutna upp omedvetet i var och varannan mening. Förmodligen därför att deras förflutna betyder mer för dem än vad jag kan sätta mig in i. Min farmor till exempel är mycket konservativ och ogillar teknologins framskridande. Hon mår som bäst när det är sommar och hon får spendera dagarna i trädgården på min fasters franska landställe bland rabatter och blommor och ekologisk matlagning. Att besöka Chaponost, som det heter, är som att åka tillbaka i tiden till 30-talet ungefär. Elektricitet, vad är det? Här kör vi med gasollyktor! Varm vatten, ja visst efter att ha eldat upp i spisen och värmt vattenbehållaren, annars kan du räkna med en sjuhelvettes förkylning! Min farmor är dessutom mycket noga med att inte visa sig med sitt hår utsläppt och andra i mina yngre ögon lite märkliga slentrianmässiga fasoner och bravader. Jag tror aldrig min farmor jobbade, hon var nog bara hemma fru. Min mormor å andra sidan blev änka aningen tidigt och försörjde sina fyra barn med två heltidsjobb i krogbranschen. På hennes tid var hjälp från soc inte lika accepterat och man tog hand om sitt på ett annat sätt än vad man gör idag. Nu är hon mest bitter över situationen i landet och det är såklart nedskärningarnas fel att sjukvårdssystemet är totalt inkompetent, som när de upptäckte en cysta i hennes ena njure i januari och FORTFARANDE inte kunnat fastställa om den är elakartad eller inte då de slarvat bort hennes remiss, men det beskyller hon bistert Moderaterna för. Vilka gjorde dessa nedskärningar egentligen? På så sätt kan hon vara aningen svår att resonera med. Man måste nog på ett fundamentalt stadium forma den här karaktären noggrant och fråga "Vad tycker Agda var det viktigaste med sitt liv"? "Vad känner hon att hon fått uträttat, vad känner hon att hon inte fått uträttat"? För att det
ska bli ett bra och genomtänkt manus så finns en vikt i att inte bara
fokusera sig på det aktuella händelseförloppet utan även vad som försiggått
innan berättelsen tar sin början. Vad är storyn före storyn.
Vad är Agdas kärna? Detta för mina tankar till det Magnus berättade
om sin farmor och hennes mystiske sjöman. Kan man använda sig av detta?
Har Agda kanske haft en hemlig älskare före, efter eller kanske till och
med under sitt äktenskap. Vad kan konsekvenserna att detta isåfall ha
blivit och hur har det påverkat henne? Tänk om hennes son till exempel
är utan hans vetskap inte hennes mans son och hon har bestämt sig själv
att någon gång i livet tala ut med honom om det hela men skjutit upp det
vid varje tänkbara tillfälle och när denna flyktingfamilj står för dörren
tar hon tillfället i akt i början av egoistiska skäl för att bedarra sitt
samvete.?
22 januari Angående manuset så känns det som att alla har sin egen bild av Agda, vilket kan i slutändan leda till smärre svårigheter. Jag säger som jag har sagt hela tiden att fokusen ska vara på Agda och Dana och att alla andra karaktärarer borde ha en sekundär prioritet. Det viktigaste att komma fram till är och förblir; hur Agda och Dana träffas, hur de förändrar varandra och hur avslutet ska hanteras. Ska Dana bli utvisad till sist eller ska hon få stanna? För mig så känns det som om ungdomarna i kollektivet måste ha en biroll som visserligen ska ha ett finger med i spelet med inte hela handen. I "Det faller en dröm" så blev det aningen övertydligt att alla ville ha en betydande roll och för mycket plats för att fördjupa sina karaktärer i, jag tror inte att det håller den här gången. Denna gång borde man hålla fokusen på plats. Lite sådär självgod som jag är så gillar jag min egen idé om att Danas rädsla för att utvisas bottnar att hon på ett eller annat sätt varit delaktig i en grupp som nu stämplats som terroristverksamma. På så sätt kan man bygga upp ett klart drag av paranoia till hennes karaktär som kan göra henne mer intressant och samtidigt mer sårbar. Att dra in Säpo och förhör och poliser som knackar på dörren mitt i natten kan lämna alltför många lösa trådar om det egentligen inte leder till något i slutändan. Andra håller säkert inte med, men jag tycker att filmen ska hålla en låg politisk profil. Först och främst ska det vara ett människoportträtt sen kan man ha polistiska inslag eller antydningar men det ska inte ta överhand. Så tycker i alla fall jag. - Jon 28 maj I ett religiöst fanatiskt samhälle
skulle Dana aldrig ha friheten att utrycka sig musikaliskt men dock skulle
hennes fysiska överlevnad inte vara hotat av svält eller dylikt. I en
socialist diktatur så finns dessa möjligheter men å andra sidan råder
mat ransonering. Skillnaderna mellan dessa två sätt att leva på är markanta
och skulle ju ha ett märk värt inflytande på Danas karaktär och hennes
sätt att se på Sverige. För mig så börjar det kännas som att vi är där snart om vi inte tar itu med detta. 18
juni
|
||||||||||||||