Anteckningarna är gjorda av Fredrik och saknas för
de möten som hölls i decemberoch januari på
grund av en utlandsresa. De saknas även för mötena för15 okt och 29 okt på grund av att vi mer diskuterade
dramaturgi i allmänhet och inte så mycket själva manuset.
Vem är kvinnan i källaren? Hur länge har hon
varit här? 2 år? Tre månader? Hur bra kan hon prata
svenska?
Vad händer om hon låtsas inte kunna svenska? Att
det är ett uttryck för av hennes rädsla?
Vad är våra klichébilder av en människa
i en sådan situation? Förvirrad, maktlös, deprimerad,
känner sig fördjävliga, tänker på barnen,
tycker att de blir ortättvist behandlade, har stora förhoppningar.
De har varit med om svåra situationer.
Ragnar berättar om några som satt fängslade i kanske
15 år, hur de byggde upp ett inre rum för att klara
sig mentalt. Ett rum fyllt av fantasier om deras ungdoms Paris, med
maträtter och olika gator mm. Ett rum som absolut inte fick kränkas.
Kanske vår flyktingkvinna har barnasinnet kvar, en fantastisk
fantasi som ger henne en charm. Kanske hon pendlar mellan upprymdhet
och depression? Kanske hon klär ut sig i Agdas kläder och
går ut i Orminge centrum.
Kanske hennes fantasi är den enda frihet hon har. Hur gestaltar
vi detta? Vad hittar vi för bilder? Hur gör vi detta känslomässigt
engagerande?
Kan vår kvinna ha byggt ett sådant rum åt sig? Har
hon kanske byggt in sig i ett inre rum?
Vad händer om hon har en stor pärm med allt det byråkratiska
samlat. Om Agda börjar läsa i hennes pärm?
Ragnar : Hon kanske till och med har skickats hem en gång men
kommit tillbaka till Sverige för att hon inte längre var
välkommen i sitt eget land.
Artikeln i DN om den afrikanska kvinnan med barn som blev misshandlad
och våldtagen av sin man och ska bli utvisad för att hon
anmälde det till polisen för sent.
Idé : spela med bilden av att hon är "ekonomisk
flykting".
Vad är kvinnans drömmar med att komma hit?
Vi kan inte komma så långt med den här kvinnan utan
att veta varifrån hon kommer. Hon måste präglas
av sin kultur för att bli hel som männniska och trovärdig
för publken.
Dagens
höjdare : Carols berättelse om de fyra ungdomarna
som bor i ett rum och får laga mat på toaletten och betala
ockerhyra åt gubben de bor hos.
Jon : Betonar viktern av backstory. Man tar inte ett steg utan
att ha tagit andra steg innan. Vad har Agda lyckats med och uträttat?
Vad tycker hon själv att hon inte är färdig med?
Vad är det viktiga i hennes liv? Om man skalar av allt annat
så finns något slags essens kvar. Vad är denna
essens hos Agda?
Vad hon TROR är viktigt och vad som EGENTLIGEN är viktigt
för henne kanske inte är samma sak. Kanske det är den
upptäckt hon ska göra under resans gång.
Vi spånar vidare på Agdas hemlighet. Att hennes
barn inte är hennes mans barn. Hur har hon tänkt, ska hon
någonsin berätta detta för sin son? Har hon bestämt
sig för att berätta.
Eller är det vår historia som får henne att berätta.
Hennes utveckling : Att ta ett steg närmare sanningen. Går
att göra parallell i flyktingkvinnans historia och utveckling.
Att båda ska ta ett steg närmare sanningen innan vår
berättelse nått sitt slut.
Vem är Agda? Spån och idéer : Ordningsmänniska,
städar efter andra, besviken på män, spelar bridge en
gång i månaden hemma hos Agda, har arbetat på försäkringsbolag,
har en fyra år yngra syster, sonen är lite rigid, han bevakar
Agda, hon får inte bete sig hur som helst,
Är hon en glad person? Tycker hon om att vara ensam? Alla kanske
upplever henne som glad men att hon kanske inte alls är lika
glad när hon är ensam hemma?
Kanske flyktingkvinnan är krävande. Också en
schablonbild : Utsugaren som inte visar den minsta tacksamhet. "Va
?! Får jag inget duntäcke?" Att Agda ganska snart känner
sig manipulerad och utnyttjad.
Vad händer om Agda försöker köra ut kvinnan och
kvinnan vägrar?
Vad händer om flyktingkvinnan har ett jobb. Ett svartjobb.
Att hon plötsligt säger att hon ska gå och jobba. Vad
skulle hon i så fall kunna jobba med ?
Hon kanske har en mobiltelefon som plötsligt ringer
Vem är det som ringer ?
Vi prattar om vändpunkten där Agda drabbas av ånger
: Ragnar : Hon kanske hör ett inslag i rapport om hemska öden
i något avlägset land "Har jag skickat kvinnan i
döden bara för att hon tog av min tandkräm?!"
Någon : Att polisen kommer tilbaka ett varv till. Att Agda bjuder
in dem för att lämna ut kvinnan men drabbas av insikt och
tvärvänder och "ljuger ut" polisen.
Sonen blir förälskad i kvinnan. Att sonen först tyckert
det är jobbigt men sedan vänder och hjälper till. Att
sonen har gått i pappans fotspår. Han är inte den bäste
i förhållanden. Han är opålitlig.
Tänkbar utgångspunkt för premiss : Sanning
är bättre än lögn.
Detta med lägenheten : Klichebild av ett tryggt hem.
Kanske vi ska spela med dubbelheten att flyktingkvinnan kanske har
en inre trygghet medan Agda har den ytte tryggheten men är otrygg
inuti.
Att använda lägenheten som metafor för det trygga
Sverige som inte alls är så tryggt längre.
Kan man hitta en gemensam nämnare mellan Agda och kvinnan,
att de faktiskt båda har erfarenhet av kriget ?
Ur verkligheten : En nära vän fick nyligen reda att hennes
f.d. man och far till henns två barn har judisk bakgrund, något
som hade förtigits i alla år som de var gifta.
Om detta med kvinnans barn : Kanske hon är gravid?