17 mars, 2002

Tankar om den centrala handlingslinjen

Här någonstans dyker en plötslig klarhet upp. Vi har hållit på att leta efter deras "projekt". Det som ska sysselsätta Agda och Dana under berättelsens gång. Det som ska utgöra filmens centrala handlingslinje. Vi har provat olika teorier. Detta med musik som gemensam nämnare har varit ett starkt spår men det har aldrig känts riktigt organiskt förankrat.

Och så har det legat precis framför näsan på oss hela tiden. Varför kan de inte helt enkelt ägna sig åt att gömma Dana. Det känns helt självklart och ingår liksom i förutsättningarna för själva grundidén. För att skapa dramatisk handling och intrig behöver vi bara utsätta de två kvinnorna för ett allt högre tryck där olika krafter hotar att avslöja omständigheterna. Gömmandet av Dana är Agdas centrala projekt när hon väl har ångrat sin polisanmälan och på ett inre plan "förbundit sig" att hjälpa Dana.

Översatt till en dramatisk kurva, indelad i tre akter, blir det ungefär så här :

Prologen är oproportionerligt lång i skissen. Den ska högst vara några minuter lång. Berättelsen i egentlig mening börjar när Agda hittar Dana i källaren.

I akt 1 lär vi känna Agda och de människor som kommer att figurera i berättelsen. Någonstans under första tredjedelen av akt 1 hittar Agda Dana i källaren. I slutet av akt 1 blir Agda besviken eller misstänksam och ringer polisen. I inledningen av akt 2, när Dana i Agdas ögon "kommer tillbaka från de döda" bestämmer Agda sig för att låta Dana bo där tills Danas problem är löst. Men det är oerhört viktigt att ingen får reda på att Agda hyser en illegal flykting. Den dramatiska handlingen i akt 2 blir då hur de båda kvinnorna skyddar sin hemlighet mot de allt starkare krafter som hotar att avslöja dem.

Här finns flera möjligheter. Vi har hela omgivningen med borättsföreningens styrelse och alla grannar och olika människor som hela tiden kan komma och upptäcka Dana och som delvis också blir engagerade i projektet. Sen har vi myndigheterna i form av poliser och kommunala tjänstemän av olika slag. Och vi kan ha människor från Danas bakgrund som dyker upp och letar efter henne. Och sista trumfkortet som kan spelas ut när Agda som bäst ser ut att lyckas. Vi har Dana själv som kan spräcka alltihop genom att ge upp kampen och ge sig tillkänna för att hon bara inte orkar mer. Eller finns det kanske till och med ett antytt självmordshot liggande som en dov ton under alltihop? Det är kanske det som händer i vändpunkten mellan akt 2 och akt 3. Projektet att hjälpa Dana omvandlas då från att bara gömma henne till få henne att överleva den sista striden.

Detta är en av möjligheterna till övergång mellan akt 2 och akt 3. Det kan också vara så att förutsättningarna för Dana ändras. Saker kan ske antingen i Orminge eller i Danas hemland som gör att hennes situation drastiskt försämras. Eller både och. Detta är kvar att utarbeta. För att göra detta måste vi veta mer om Danas historia. Detta är nästa steg i den här delen av mansprocessen.

Det är så jag idag ser en framkomlig väg att utforma berättelsens ramhandling med de ingredienser vi har.

För att detta ska fungera och bli trovärdigt behöver man bygga upp situationen omsorgsfullt. Dana måste ha mycket starka skäl att hålla sig undan. Men inte bara det. Dana måste också vara mycket utsatt och absolut inte ha någon annanstans att ta vägen. För om hon hade någon annanstans att gå skulle hon inte behöva vara hos Agda. Hon skulle ju bara kunna sticka iväg. Och hon skulle inte ha behövt gömma sig i Agdas källare om hon hade någon annan att vända sig till.

Det är dramaturgiskt mycket mer tacksamt om kvinnorna "tvingas" att bo ihop. Man kan skapa mycket starkare spänning runt de konflikter som uppstår mellan dem och omgivningen. ( Och konflikt är ju den centrala beståndsdelen i ett drama) . Eller uttryckt på ett mer drastiskt sätt : Om alla problem skulle kunna lösas genom att Dana flyttar iväg så vore ju det det bästa om hon gjorde det. Men då skulle också vår berättelse ta slut.

Agda måste också ha mycket starka skäl för att gömma Dana. Hennes motivation kan till att börja med vara dåligt samvete men kan också fördjupas.