Kärringen därnere : www.manusgruppen.se Processen 20-29 maj

treatment

karaktärer

anteckningar

processen uppgifter

startsida
senaste nytt
dagböcker
manuset
dokumentär
inspelning
Gränslös film
turné
pressklipp
länkar
kontakta oss
faq

sök i sajten :


 

 

Förhistoria

6 nov 16 nov 26 nov 10 feb
17 mars 20 mars 3 april

20 maj

6 aug

6 okt 30 dec 9 mars    

20-29 maj, 2002

Tydligare linjer på väg att framträda men vi måste veta mer om Dana.

Under den senaste tiden har vi bl.a. diskuterat Sonens roll i berättelsen. Det har blivit allt mer tydligt att det är sonen som ska få rollen som filmens antagonist, Det är en helt logisk konsekvens om man sammanställer det vi har tänkt om Agda och hennes son :

  • Det värsta som kan hända Agda är att sonen vänder sig ifrån henne. T.ex. att han en dag säger upp kontakten med henne.
  • Agda är "förtryckt" av sin son. Hon är rädd och har kanske skuldkänslor vilket ger sonen har makt över henne. I slutet av filmen ska Agda göra "uppror" mot honom. Hon ska för första gången på allvar våga ställa krav och visa vad hon känner och tycker.
  • Sonen är den person som det är viktigast att hindra från att veta om Dana, att Agda gömmer en flykting.

Det nya som växt fram är att vi vill göra sonen till en representant för negativa saker i den pågående samhällsutvecklingen. Detta är också en logisk utveckling av det tema om solidaritet kontra egosim som finns både i huvudintrigen att gömma en flykting och sidoberättelsen med bostadsrätten. Vi är alltså inne på att hans roll ska vara att stå för egoism och ett ganska hänsynslöst effektivitetstänkande. Det sonen strävar efter ska alltså strida mot vår grundläggande moraluppfattning. Här uppstår frågan hur långt vi ska gå. Hur pass osympatisk behöver vi göra sonen för att han ska fungera som antagonist?

Att gå in på den linjen kommer med nödvändighet att förändra berättelsen. Att utse sonen till antagonist är nämligen ett beslut med mycket genomgripande konsekvenser. För det handlar om helheten, den röda tråden, om vad vi vill säga med berättelsen. Det är runt detta tema som allt det andra ska byggas upp. Det sonen står för ska ligga under ytan och fungera som ett ankare genom hela berättelsen. Det betyder att allt vi talat om tidigare kommer att behöva ses över så att det passar in i den nya linjen. Och det som inte passar in måste ändras eller skäras bort. Vi kan alltså ha en hel del "Kill your darlings" framför oss.

Det som är lite klurigt nu är att hålla en bra balans mellan de olika delarna så att den yttre huvudhandlingen ändå kretsar kring Agdas gömmande av Dana. Sonens roll blir nu att ännu tydligare vara den som Dana till varje pris måste gömmas för. För att fungera som antagonist i den yttre handlingen bör han vara den allra sista att få reda på Danas existens.

En idé här är att försöka hitta på aktiviteter som sonen kan göra, som ökar hotet mot Danas sitution. På så vis kan man ge honom en "riktning" i berättelsen som är på kollisionskurs med Agdas riktning som är "att hålla Dana gömd". Då blir sonens roll som antagonist tydligare.

En annan sak är att vi måste hitta ett tonfall som fungerar för både humor och drama. Karaktärerna ska ju vara lite skruvade men man måste också kunna ta dem på allvar så att man blir gripen.

Nu är det också dags att titta närmare på karaktären Dana som ju kommer att befinna sig i centrum av berättelsen och fungera som katalysator för Agdas utveckling. Vem är Dana och hur ser dynamiken ut mellan henne och Agda och de andra av berättelsens personer? Vilka energier alstras runt Dana? Vad sätter hon igång och vad sätter igång henne? Det är frågor som behöver besvaras för att vi ska kunna bygga vidare på intrigen.

På mötet 28/5 talade vi mycket om Dana. Dels diskuterade vi hur hon är som person, utifrån de nya tankarna om hennes kluvenhet [se anteckningar 14/5 och 28/5 ] och hur stämningen är mellan Dana och Agda när de möts. Här finns många idéer men det är fortfarande mycket som inte har satt sig och känns oklart. Att utveckla Dana mer som karaktär är det viktigaste att göra just nu.


Förklaring : "Antagonist" är ett dramturgiskt begrepp. Antagonisten är huvudpersonens motståndare. Med samma vokabulär kallar man huvudperson i en filmberättelse Protagonist. Protagonisten är den person man "håller på", den som åskådaren identifierar sig med och som man vill att det ska gå bra för. Antagonisten är den som med mest kraft motsätter sig huvudpersonens mål. Det är mellan dessa som berättelsens huvudkonflikt rasar. Det är strid på kniven, ofta med liv eller död i potten. Om protagonisten "vinner" förlorar antagonisten. Och tvärtom. I vår berättelse kommer vi att använda sonen som antagonist på ett friare, mer metaforiskt sätt.


uppdaterad :