Sista uppdatering

Ann-Mari Pantzar har tagit bilder i Orminge, omgivningen som merparten av filmen kommer att spelas i.

bilder: 1- 6
bilder: 7-12
bilder:13-18

Orminge inte alltid en idyll.
En dag skulle jag resa bort på ett par veckor. Jag tog mina smycken med mig i en väska och gick till banken för att lägga dem i mitt bankfack. Smyckena låg i sina etuier i en liten plastpåse i min shoppingväska.

Först skulle jag göra några bankärenden. Jag ställde väskan på golvet vid mina fötter. När allt var klart skulle jag gå in i bankvalvet med mina smycken. Men plastpåsen fanns inte i väskan! Jaha tänkte jag då glömde jag dem hemma! Jag gick hem. Påsen fanns inte. Jag letade igenom allt hemma - men inga smycken fanns.

Det blev en chock när jag förstod att jag blivit bestulen. Någon måste ha tagit påsen ur min väska! Jag kan leva utan dem, men för mig var det många kära minnen. Min guldklocka som jag fått för lång och trogen tjänst i Stockholms kommun - mitt namn ingraverat. Vackra halsband, armband, örhängen och ringar som jag fått i present dels av min man, min mor och andra.
Tomt allt var borta! Och det hände i vårt idylliska Orminge.
 Det var bara att gå till polisen!

En situation som är fel.
Är att bli sjuk med väldiga plågor i magen dagen före en helg: Pingstafton. Åka till SÖS och få ligga på en hård brits i 12 timmar utan tillsyn och sedan bli hemsänd kl 03.00 på grund av platsbrist. Resan i sjuktransport med fruktansvärda smärtor till en tom lägenhet, jag är ensam och har inga barn eller släktingar. Chauffören och hans medhjälpare fick bära in mig till köket, ta av mig kappan och sätta mig på en stol.

Där satt jag. Så småningom fick jag kontakt med min granne, änka 83 år. Hon fick hjälpa mig i och ur sängen och hon hade mina nycklar. Hon fick koka te och lite buljong som jag kunde få ner. Hela Pingsten gick innan jag kunde få tag i min husläkare på Boo vårdcentral. Nu efter 5 månader är fortfarande inte sjukdomen utredd.

Kontakten med invandrare.
Jag har en kolonilott i Orminge. Dit går jag och ser till det då o då. Där har vi många invandrare som har koloni. Dom har de finaste kolonierna. Ogräsfritt och det växer frodigt. Hela familjerna är där, både små barn och föräldrar och mor - och farföräldrar. Dom jobbar flitigt. Man grillar gärna sin mat när familjen är samlad. Jag hejar och vinkar åt dem när jag går förbi.

Plikter och måsten
Betala hyran för att ha någonstans att bo.
Betala El för att få ljus och värme.
Betala telefon o radio - tv för kontakt med yttervärlden.
Betala försäkringar.
Betala skatt.

Köp mat och laga den för att få energi.
Städa o tvätta för att trivas.
Motioner, promenera o gymnastisera.
Sova för att orka med livet.

17 december
I lördags bakade jag pepparkakor tillsammans med mina barnbarn - barnsbarnbarn: Anna och Matilda (7 år). Det är en tradition sedan cirka femtio år tillbaka i tiden. Vi bakade gummor och gubbar och ett litet pepparkakshus, Mathilda glaserade kakor och hus. Vi har alltid lika roligt tillsammans --  olika generationer.
På söndagen sjöng jag med "Boofinkarna" i Boo kyrka. Bofinkarna är en pensionärs kör som sjungit i många år tillsammans. Vi brukar gå till sjukhem och äldre boende vid jultiden och sjunga.
Lucia har vi firat i Kungsholmens församling med lussebullar och musik. Flera Lucia fester har det blivit.

Namnförslag på invandrarkvinnan.
Gabriela
Violeta
Isabel

Flykting från Chile, Valparaiso, Santiago de Chile. Politiska oroligheter, maken fängslad och dödad. Violeta har en dotter på sex år med sig. Hon gömmer sig i Sverige, vad skalll hända?

Namnförslag från Ulla Johannson som har brutit benet.
Ana
Agnes

5 mars
Agda hade en gång en dröm att bli bondmora, men så blev det inte.
Redan som ung älskade hon naturen, vandrade gärna i skog, mark och fjällen.  Hon var orienterade och var med i en idrottsförening. Cyklade runt i Sverige med sin vän och blivande make. Dom gifte sig och hyrde en liten 1:a på Hammarbyhöjden. Arbetade och sparade till sitt hem och ett litet sommarhus med tomt i Gustavsvik.
Kriget kom och maken, som var vid flottan inkallades 1:a dagen till Karlskrona och var ombord på en Jagare. Den gick i konvoj på Östersjön. Vintern var kall -30/35grader. Jagaren frös inne i Ystads hamn i flera månader.
Några barn fick dom inte. Men dom hade sina syskonbarn att glädjas åt och pyssla med. Åren gick och barnbarnen och huset i Gustavsvik växte och det blev till sist en skön trädgård.
Fred på jorden: Agda och maken började resa ut i världen. Under kriget blev maken sjuk i TBC och hade en gasad lunga i många år. Maken dog i cancer 1976.
Sedan levde Agda ensam i sitt hus. Efter cirka 20 år flyttade hon till ett hyreshus i Orminge. Skönt att slippa klippa gräsmattan och skotta snö. Men hon kunde inte låta bli att gräva i jorden, så hon skaffade en liten kolonilott där hon kunde så och sätta blommor och grönsaker. Agda träffade och hälsade på andra kolonister som var invandrare. Dom hade så fint på sina lotter och det växte frodigt. "Vad hade dom för knep?"
En dag när Agda gick till källaren för att tvätta, stötte hon på Dana som satt och var ledsen och rädd.

30 april
Agda har en kolonilott hos Orminge-kolonisterna. En dag tager Agda med sig Dana till kolonin och dom hjälps åt att gräva och kratta sätta frön och göra fint. Solen skiner och det är skönt för Dana att få vara ute i friska naturen.
På vägen hem passerar dom några invandrare som också har en kolonilott. Där är så fint och välrensat. Det visar sig när de börjar prata att de äro landsmän till Dana, som blir glad när hon fick tala sitt eget modersmål.
Hela familjen är samlad med mor och far, farfar, barn och barnbarn. Alla hjälps åt och man planerar för en måltid. Grillen är på gång. Det ser så trevligt ut. Men Dana vågar inte tala om att hon är flykting.

Agda har abonnemang på Berwaldhallen. Dit brukar hon gå en gång i månaden, Hon frågar Dana om hon är intresserad av att följa med så skall hon köpa en biljett. Dana tyckte det var spännande. Program för kvällen: Sveriges Radios Symfoniorkester med dirigenten Manfred Honeck och Leif Ove Andsnes som spelade på piano. De spelade Schumann och Beethoven.
En underbar konsert. Dom njöt båda av musiken och vandrade sakta hemåt, tysta. Dana saknar sina avbrutna piano lektioner.

Agda och väninnorna planerade att göra en båtresa och ha det litet mysigt på Agdas födelsedag. Dom kunde taga Dana med och låtsats att hon är en släkting från Polen som inte kan svenska. Sagt och gjort.
Dom startar resan från kajen vid Nationalmuseet klockan åtta. Försedda med kaffe och smörgåsar går dom ombord på "Blidösund", båten till Svartlöga. Vädret är underbart. Dom solar ombord på däcket. En dragspelare spelar och sjunger glada sommarvisor och vid 12-tiden var dom framme vid Svartlöga. Man vandrar tvärs över ön till fiskeläget på andra sidan. Hamnen var en gång en stor hamn vid början av seklet. I byn mötte dom en fiskare som hade fått stora fina abborrar. Agda fick köpa två stycken och bums gick hon med dem till stranden vid en brygga och fileade dem till en fisk middag.
Klockan femton  avgick båten igen mot Stockholm. Nu skulle man äta ångbåtsbiff, dricka rödvin och festa. Men då hände vid ombordstigningen att Dana halkade på landgången och flög pladask på däcket. Hon slog i armen så att det blödde häftigt. Hur skulle man klara det? Hon kanske måste sys? Men hur det var så kunde någon (en läkare) ombord lägga ett tryckförband och resan kunde fullföljas. Men vad göra med såret på armen - sjukhus?

18 juni
Vi har välkommats av värdfolket Marga och Mona på Nämndö. Solen skiner och det är varmt och skönt. Vi fick en trevlig lunch med lax från rökeriet och härlig sallad.

20 augusti
Dana är rädd för katter.
Agda skulle resa bort över ett par dagar och Dana skulle bo ensam i lägenheten. Hon måste gå ut för att handla. När hon öppnar dörren smiter en stor vit angorakatt in. Dana skriker högt: ah..nej!!
Katten blir rädd och far in under sängen. Dana lockar på katten men den kommer inte fram. Hon försöker med en käpp att fösa fram katten. Hon försöker med mjölk på ett fat, men nej det går inte. Dana går ut för att handla. Vad ska hon göra? Hon köper fiskbullar och leverpastej och går hem. Katten ligger kvar längst in under sängen. Dana försöker locka medfiskbullar och pastej. Katten rör sig inte. Det är sängdags. Dana lägger sig, hon kan inte sova. Hon tänker på katten under sängen. Nästa dag: katten ligger kvar hela dagen. På kvällen kommer Agda hem. Hon får krypa in under sängen med handske på handen, hon får tag i halsbandet och drar fram katten. Där finns en adress i huset bredvid. Agda går med katten till ägaren som blir lycklig och glad. Agaren var dövstum och katten var inte van vid höga skrik, utan blev livrädd när Dana skrek!

25 november
I ungdomarnas lägenhet, skäller Natalie på Dana för att hon ställer sig in hos Jonathan. "Det ska du ge fan i" säger hon. Du skall inte komma hit och tro att man bara kan ta för sig. Jonathan och jag håller ihop, förstår du det? Natalie skriker ut sin ilska mot Dana. Ögonen blixtrar i hat och svartsjuka. Dana blir rädd och reser sig för att gå. Natalie följer efter och ute i trappan står hissen. Dana springer in i hissen - Natalie följer efter. Hon är tvärilsken och ger Dana en örfil - men Dana försvarar sig och slår igen. Hissen stannar och Dana rusar gråtande ut. Natalie följer fortfarande efter och ångrar sig vad hon har sagt och säger förlåt. Hon kramar om Dana, båda börjar att skratta.