Sista uppdatering

Idéer om dokumentärfilmen


Jag är 76 år - att säja min ålder, försöka förstå den och se tillbaka på mitt liv, ger mej en stark känsla av svindel - som att åka berg och dalbana till mitt första minne och åter.

Min största tillgång är mina tre barn och sju barnbarn, en rikedom som bara expanderar.
Genom PRO har jag kommit med i filmgruppen. Vi är ett varierande antal pensionärer som träffar Ragnar 1,5 timmar varannan vecka.  Meningen är att vi, så småningom tillsammans med  ungdomar, ska skapa underlag till ett manus för en långfilmJag tycker att mötena har varit stimulerande och ser fram emot den ungdomliga inblandningen i projektet.

Utsikt från mina fönster i köket.

Andra koppen kaffe, kultursidorna i morgonblaskan - börjar vakna. Himlen är klarblå, vinden vaggar den unga björkens blad. En av gårdens katter passerar utanför häcken, svansen hänger slokande; natten har nog inte givit någon mus. Barnröster utanför norra fönster - grannarnas tre barn väntar för transport till skolor och dagis. Häcken runt huset börjar glesna, gräsmattan är full av bruna och gula löv. En av köksbärsträdets långa, nakna grenar slår sakta mot fönstret. Fler av grannarna passerar på väg till jobb och skolor. En av dem ser mej genom rutan, ler och nickar. Dom är nog lite avundsjuka på mej som kan vakna långsamt - inte behöver stressa - sitter där bara och glor ut genom rutan. Idag ska jag kratta bort löven från gräsmattan - kanske!

Oväntad möte

Min mor hade en barndomsväninna, Alma, som det var synd om. Hennes man var sjuklig och under depressionen i början på 30-talet fanns det inte ens arbete tills arbetsföra. De hade en son - Roland. Mitt första minne av tant Alma och Roland var att mamma och jag var hos dem för att lämna lite mat. Jag lekte med Roland medan våra mödrar pratade.  Vi sågs då och då under följande år, sporadiskt i skolan eller på någon av den lilla stadens gator. När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm, det skulle gå många år innan jag återsåg Roland.

1963 var jag på kortsemester i Köpenhamn, jag, min man och våra tre barn: ett glatt litet gäng på ett nästan tomt Rådhustorg. Vi sneddade över torget, mitt emot oss från andra sidan torget kommer en man och en kvinna. När vi skulle passera varandra stannade mannen upp och sa frågande mitt namn. Det var Roland. Han presenterade sin fru och jag fick veta att Alma levde och mådde bra. Sen skildes vi åt.

Tiden gick - 1972 var jag på en vecka semester vid Medelhavet tillsammans med min yngsta dotter. Vi solade och badade - vi hade det helt underbart. Vi tecknade oss för en utflykt för att se lite av omgivningarna. Där på ett medeltida torg kom Roland gående. Han var på semester och hade tagit en dagsutflykt. Vi växlade några ord och skildes.

En fredag fyra år senare var jag i Finntorp (i Nacka) för att handla. När jag gick över Finntorps torg mötte jag Roland och jag sa -"vi möts alltid på torg, men vad gör du här i Nacka?" Det visade sig att Roland bodde i Finntorp, där även jag och min familj tidigare bott. Vi hade varit grannar, ja två gator från varann, i ett antal år utan att ha träffats. Vi pratade, jag fick veta att Alma var död.

Efter den gången har jag inte sett Roland, men varje gång jag går över ett torg någonstans i världen, ser jag mig om efter Roland.

November 2001-11-19

Oväntad händelse

Det har funnits många oväntade händelser i mitt liv - men det som har varit ledsamt, tråkigt, svårt, chockartat har jag ingen lust att skriva om.

Så vill jag berätta om en oväntad händelse från den tid då unga kvinnor bar strumpebandshållare (nätta kappor, handskar och hatt) och unga män bar paletå, kostym med slips och hatt. 40-talet.

Den unga kvinnan - i detta fall jag - var på promenad tillsammans med min stora kärlek och hans bästa kamrat (det hette inte kompis på den tiden) på Drottninggatan i Stockholm. I närheten av PUB (varuhuset) bestämde vi os för att för att gå över gatan. Då passerade en låg lastbil fullastad med strömmingar (fisk alltså). Den passerade oss med fisken stirrande mot oss och jag kunde inte motstå att greppa en strömming i stjärten. Där står (jag när bilen passerat) mitt emellan två unga män i hattar och med fisken i min utsträckta hand medan människor med ogillande miner passerade. Det var så på den tiden - man fick inte sticka ut! Men de två unga männen som var helt fantastiska unga män  - tittade på varandra - tog mej under var sin arm och ledde mej fram till närmaste kloak - tog av sej hattarna (ni vet den där gesten: hatten varsamt mot bröstet med stort allvar) och min älskades kamrat sa: "av vatten är du kommen, till vatten skall du åter varda" och från min utsträckta arm for strömmingen ner i kloaken. Om denna händelse finns så mycket mer att berätta, som om alla händelser som kan ses som en början på en annan händelse.

Det var min historia - fast jag kanske borde berätta om den gången jag blev nedslagen av en försöksutskriven, mycket stor karl, utanför riksdagshuset - men det var ju inte roligt, det var inte alls roligt.

Om det förbjudna Agda har gjort!

Om hon är rädd för att förlora hyreskontraktet, så måste hon ha gjort något otroligt förbjudet som att ha lurat till sig kontraktet genom förfalskad namnteckning - eller fingerat byte med en annan lägenhet.. Vet inte hur länge hon har bott i huset, men hon verkar etablerad av hyresvärd/hyresgäster. Så ovanstående "förbjudna" bör inte utgöra non para. Jag tror inte att Agda har gjort något som polisen känner till (haft bordell eller gömt tjuvgods - vilket åtminstone det förra skulle kunna innebära förverkande av hyresrätt).

Det kanske räcker med att Agda just nu låter non bo hos henne. Det står i kontraktet säger vi, att man ska anmäla till hyresvärd om så är fallet. Agda som är mycket rättskaffens gör not förbjudet genom detta??

Konflikt med störande ungdomar.

Konflikt med störande ungdomar har jag inte haft tidigare. Men nu är jag i konflikt med två killar i 12-13 årsålder. Jag vet inte vilka dom är, bara hur dom ser ut.

Historia: 6 meter från min veranda står en lekstuga. Några småbarnsmammor i området gjorde i början av sommaren i ordning stugan; sydde gardiner, la'in mattor, skaffade möbler - gjorde jättefint.

I söndags stördes jag av ett smällande och brakande från lekstugan. Jag gick ut på verandan och ropade: "hallååå". Det blev alldeles tyst, sen sprang två killar ut från lekstugan och gården.  Det var inte mer med det - killar i den åldern låter mer än flickor i 5-årsåldern; tänkte jag. Men så i måndags vid 17.30, hände samma sak - ett brakande och smällande från lekstugan. Men då reagerade fler än jag - ropade från fönster och balkonger "vad håller ni på med - sluta med det där, etc". Sen blev det tyst och samma killar som dagen före sprang ut från stugan och bort från gården. Ingen av oss kände igen pojkarna. Lekstugan var helt vandaliserad, möbler och leksaker sönderslagna, gardinerna nerdrivna osv.

Så jag är i konflikt med dom här killarna: Jag kan inte släppa tanken på dom - inte för att dom är störande utanför vad dom har gjort. Lekstugan går att göra i ordning. Men vad händer med killarna, vad är nästa grej dom gör och varför? Jag är orolig för dom.

Ps. En liten butik på Söder i Sthlm har i ett av provrummen en lapp där det står "please don't steal from us, it's only bad karma for you".

Agdas karaktär, yrke, biografi.
Agda gör "allting rätt för sig" - plikttrogen, renlig, vänlig (för det mesta); men sätter gärna upp lappar i porten om nedskräpning/cyklar som står det etc. (med vänlig hälsning). Hon lagar god mat och bjuder gärna hem andra.  Hon är social men kan välja att vara ensam. Som sällskap väljer hon helst ensamstående kvinnor. Hon är klart heterosexuell men är besviken på män. Hennes stora kärlek svek henne, sonen är den ende hon älskar. Hon har en väninna boende i samma område, de går på promenader i skogen, åker till stan o shoppar, går på bio mm. Spelar bridge en gång/månaden, där två tidigare arbetskamrater ingår.

Innan pensionen arbetade hon som kontorist på ett försäkringsbolag, specialitet skadeförsäkringar. Genom arbetet har hon tillgång till bolagets motionsanläggningar.

Agda är första barnet i en arbetarfamilj, pappan arbetade som smed. Mamman var hemmafru. När Agda var 4 år fick hon en syster. Agda tog realexamen, efter skolan arbetade hon under ett år som expedit elev på varuhus därefter som barnflicka, det var ont om arbete. Genom en skolkamrats pappa fick hon anställning på försäkringsbolag: sorterade och delade ut post (tog en kurs i skrivning och avancerade så småningom). Hon var med i scouterna: blåvinge. De var ett gäng, pojkar o flickor, som träffades, gick på bio, lärde sej dansa tillsammans, förälskades sej, kysstes i portuppgångar.

Men egentligen hände ingenting förrän hon träffade den ivrigt uppvaktande Ulf och blev med barn. Detta i en liten stad där alla kände till varandra. Hon var 32 år eller 29 - kanske?

Besvärlig person
Aggressiv - högljudd.
Översittare - överlägsen.
Använder diminutivbegrepp: "lilla du".
Vet allt bättre än andra.
Tar för sig, går före i köer.
Lever polis/ordningsman.
Har sig själv som beteendenorm "nej, vet du vad så där skalar man inte potatis, titta på mej".
Misstolkar vad andra säjer.
Får huvudvärk om man inte blir  tillräckligt uppmärksammad.
Får oväntade utbrott.
Kan vara mycket charmerande.
Flirtar gärna med vännens/väninnans respektive.

Måsten. Vad Agda (kanske) måste:
Vädra och städa garderoberna höst o vår.
Piska mattorna.
Pynta, städa och tvätta gardiner till alla helger (jul, påsk etc.).
Inte gå ut (inte ens för att kasta soporna) utan att vara propert klädd.
Kolla att mattfransarna i vardagsrummet ligger rakt.
Fylla i kassaboken varje gång hon handlat. Ha koll på: ekonomin - datummärkning, kostnader på mat - extrapriser etc.
Kan vända i dörren för att se om hon stängt spis o dragit ur sladden till strykjärn.
Ha en morgontidning för att veta vad som händer (vara a'jour).
Gå till tandläkare en gång om året.
Duscha varje morgon (viktigt att vara hel och ren).
Ta en promenad varje dag.
Ta reda på vad naturen ger - plocka svamp och bär.
Ha ett titthål i dörren, får inte öppna för vem som helst.

22 januari
Med undantag av sommaren har vi nu träffats i nästan ett år (var fjortonde dag) för att få ihop en berättelse som underlag för manus till film. Hittills har vi kommit fram till en historia om Agda, pensionär med inrutad tillvaro som möter ung kvinna/flykting som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Något sker mellan den yngre och den äldre kvinnan - en nästan ofattbar känsla samhörighet/igenkännande som Agda inte riktigt vill acceptera. Den unga kvinnan, som har tappat kontrollen över sin tillvaro, söker trygghet och bofasthet. Agda tar henne hem till sig.

Vid mötet den 8 januari berättade Birgitta, diakonissan från Boo församling, om sina upplevelser med att hjälpa flyktingar. Hennes berättelse var mycket engagerande och fick oss att inse att Agda inte klarar av att hjälpa den yngre kvinnan på egen hand. Hon måste hitta någon eller några som hon kan lita på. En arbetshypotes som Ragnar har är att Agda tar in sina två väninnor i handlingen. Med det börjar vår berättelse att bli mer och mer befolkad. I huset bor bl.a. en vresig äldre herre - ovanför Agda ett gäng trångbodda ungdomar (varav en av dom går på cirkusskola och spelar trumpet - men det är helt min fantasi). Och Agda har kanske även en välutbildad, bortskämd son och en rik syster som är översittare - eller....? 

Tankar om va dokumentärfilmen ska innehålla:

• En resumé av berättelsen
• Vilka som är med i gruppen
• Kort livs berättelse om deltagarnas bakgrund
• Varför man vill vara med i Manusgruppen och hur upplever man gruppen? Man kan göra som Daniel föreslog att man filmar samtal mellan två eller flera personer som rör sig i området. Interiör och exteriörbilder. Samtalen bör i möjligaste mån styras till människor/handling i manuset.

5 mars
Fortsättningen på berättelsen.
Fragment om vad som tidigare har hänt. Agda är för ett bildande av bostadsrätt då hon kan sälja lägenheten för att köpa en lägenhet i varmare klimat. Hon trivs inte med snö, kyla och halka.
"Arga gubben" och ungdomarna i lägenheten ovanför Agda är emot bildande av bostadsrätt. Den unge mannen ovanför som har hyreskontraktet (arbetsnamn Mathias, kallad Matte) har vädjat till Agda att inte driva frågan, då han inte har ekonomiska möjligheter till köp. Han har inte ens möjlighet att på egen hand betala den nuvarande hyran. Matti har fyra inneboende, varav en är hans flickvän (hon arbetar på kafé). Erik är en annan, han är kusinen från mörkaste norrland, atletisk byggd, snäll nallebjörn, fåordig krogvärd! Själv har Matti timjobb på systembolaget, går på cirkusskola och spelar trumpet.
Agda har blivit bekant med Matti och Erik då de vid not tillfälle hjälpt henne med något - kanske flytt av tung möbel. Hon är införstådd med ungdomarnas situation och även om hon har hotat med att anmäla om dom stör, så tycker hon nog att dom är rätt trevliga och artiga.
"Arga gubben" är motsträvig i stora allmänhet.
Så kommer Dana - dom ska hämta Danas saker hos den otäcka rumsuthyrare. Dom behöver hjälp! Antingen tar Agda in sina två väninnor eller "arga gubben" eller Matti och Erik, därefter kan berättelsen fortsätta.

P.S. Erik (utkastare i krogvärd), drömmer om rymden, blir rastlös vid fullmåne och tillbringar ledig tid på Saltsjöbadens observatorium.

26 mars
Idéer till dokumentären.

• Musikvideo med texter och speakerröst.
• Ann Marie visar miljöerna från sina exteriörfoton för Marcela med inslag av gruppens tidigare dokumenterade möten när vi diskuterar om manuset.
• Blandning av rörliga bilder med stillbilder.
• Närgånget av människor (ansikten).
• Exteriör/interiör.
• Musikförslag: ung  - gammal - hård rock - opera (om det inte är för dramatiskt)!
• Suggestiv berättelse om hur berättelsen om Agda och Dana växt fram.
• Många snabba klipp!

 2 april
Agdas två väninnor, utkast.

MAUD, 67 år och samma ålder som Agda.
Maud är välklädd, artig, förekommande, beläst - framförallt läser hon morgontidningen väl. Har alltid mycket information om nya reformer - för - och nackdelar. Hon är mycket intresserad av brottstatistik - hon vet vilka gator man inte ska gå på, för där kan man bli "väskryckt". Hon vet vilka restauranger som är suspekta etc. Maud har många fördelar, men en stor nackdel är hennes misstänksamhet. Hon går inte ensam till bankomaten, kollar alltid vad för personer som sitter på kafé eller matställe innan hon beställer. Hon ser sig om när hon sig om när hon promenerar ensam. Egentligen älskar hon när det är lite spännande - läser gärna deckare. Hon är klart förälskat i Henning Mankell.

Och så har vi LOLO:
Lolo är yngre än Agda och Maud, 62 år - hon tog förtida uttag av pensionen. Slutade jobba för att "leva loppan" som hon sa. Så mycket "leva loppan" har det väl inte blivit - men Lolo är så positiv till livet: så hon känner sig otroligt syndig när hon sover till åtta på mornarna. Hon vill må bra och hon vill ha roligt. Dom andra två tycker att Lolo är flamsig - men dom förlåter henne. Mest kanske för att hon lyssnar på dom, även om hon inte alltid gör som dom säger. Sen är ju "så glad och rund och go".

Lolo tittar gärna på tv och väldigt gärna på Mosquito med Thomas Gylling (som hon tycker är mycket sexig - påminner om hennes första kärlek). Och "Så ska det låta" med Harryson - då sjunker hon med. Hon tycker om musik, sång, dans, god mat och ett rödvin då och då.

30 april
Förslag till vad Agda och väninnor föreslår att Dana ska sysselsättas med.
Maud säger till Agda: om du inte vill att hon ska städa ur din garderob eller sortera dina noter so vill jag föreslå något kulturellt och berikande. Det finns muser som talar om Sveriges historia, vi kan gå på operan, konstutställningar ja, till och med Skansen; lite allmoge så där, så att lilla Dana lär sig lite annat om Sverige än hon gjort hittills.

Lollo: men det där låter väl inte roligt. Hon måste ju få ha lite roligt när hon haft så tråkigt. Ja, ja, Skansen kanske, där har dom storbandsjazz förstås och Lasse Berghagen. Och kultur okej . Vi kan ju visa henne utsikten från Fjällgatan och äta deras goda glass, eller ta en skärgårdsbåt och visa henne vår underbara natur. Hon kan också följa med mej till damfriseringen en gång i veckan, kanske? Eller - vad sägs om en kurs i salsa - jag skulle själv vilja.

Agda: många bra förslag flickor - men jag tror vi börjar med Skärgården - Sunnarö kanske? Där Kurt har sin stuga och jag vet cad nyckeln ligger!

Och vad vill Dana? Det är klart att hon följer med. Hon behöver bli omhändertagen - få respit - samla sina tankar. Och så länge som hon inte vet vad hon vill. Så åker hon gärna ut i Stockholms skärgård, går på museer och salsakurs. Fast just nu känns Agda och hennes väninnor och hela situationen jobbigt - påträngande - lite för mycket falukorn och fläskkotletter. Och hon längtar plötsligt efter den mat som hon åt hemma - som mamma och sina systrar gjorde. Dana beslutar sig för att ställa till med kalas - med mångas medverkan och inbjudna. Inte vet jag vilka som är inbjudna men jag tror att jag vet att med det beslutet börjar Dana att leva igen - eller?

Vad Dana vill är att ha en fest!

11 juni
Fredriks förslag om Agdas son som antagonist tilltalar mej. På mötet den 28 maj pratade vi dels om vad som gör sonen osympatisk och dels fanns ett förslag om att sonen skulle ha en hustru. Det senare gillade jag inte: då jag tyckte det var tillräckligt med den rollbesättning vi redan uppfunnit. Men ju mer jag tänkt på idén med hustru - desto mer gillar jag den. Kall, dominerande karriärkvinna som betraktar alla som inte "lyckas" som något efterblivna - har inger emot invandrare bara dom håller sig i träden. "Vi behöver någon som gör skitjobben etc.". Hon synes intelligent men har emotionella och sociala defekter. Hon har organiserat hemarbetet - tar exempelvis bara sin egen tvätt därför tar sonen son tvätt till Agda.

Dana: Ju mer jag komme in i vårt arbete med handlingen så känns det som att det är två huvudroller - Agdas och Danas / båda kommer ju att förändras under filmens gång. Låt oss säga att Dana inte är den fattiga flyktingen utan den rika, välutbildade t.o.m. berömda liksom sin familj / något som i slutänden plattar till son och fru. Dana är definitivt ingen leende docka som finner sig i allt. Hon har levt ett priviligierat liv som plötsligt sätts helt ur spel. Hennes styvfars värderingar som hon tror att hennes bror delar skämmer henne. När Agda hittar Dana så har Dana ingen fast förankring hon hänger en halv meter ovan marken och hon slits mellan solidaritet och kärleken till sin familj kontra sina egna behov av sanning och rättvisa - att få vara den hon är. Hon undanhåller sanningen för Agda, förtiger, ljuger. Men skickar "flaskpost" - hon skriver ner sina tankar / känslor som hon "gömmer / glömmer" så att Agda eller nån annan hittar. När hon till slut känner sån trygghet att hon kan berätta vad som hänt henne så gör hon det naket, förbehållslöst ( inklippta, dimmiga fragmentariska bilder som följer hennes berättelse).

18 juni

Skärgårdsresa.
Sol, vindar och vatten (låter som reklam för något lättöl). Gemensamt mål - Nämndö - presentation - åsiktsutbyte - fotografering - filmande. Värme, känsla,  tillit - värme, känsla, tillit.

20 augusti

Treatment 1.0/020806
Imponerad av Fredriks förmåga att sammanfatta våra tankar och idéer. Förvånad att det blev en sån rar berättelse med tanke på alla dramatiska, svarta svåra och ibland kanske även knäppa förslag och idéer som gruppen haft - förutom dom rara alltså.
Det känns att det är möjligt att bygga vidare. Agdas och Danas lögner och rädslor kan kanske visas ännu mera. Det mest oväntade som hänt i Agdas planerade liv är Danas intrång. Dana rubbar hennes trygghet och plötsligt börjar hon till sin egen fnissande förfäran ljuga för sonen och andra. Dana har upplevt krig, hotelser, hastiga förflyttningar, separationer. Hon har svårt att känna tillit - att visa sig: därför ljuger Dana.
För mig är det viktigt att få veta varför någon beter sig på ett visst sätt. Det får man ju inte alltid. Men här, i ett manus, finns ju möjligheterna.
Personerna i berättelsen börjar kännas mer och mer verkliga, förutom sonen som jag inte riktigt får grepp om. Konsulten är en underlig figur - men han finns säkert i verkligheten. Sen har jag en känsla av att ungdomarna finns mest i utkanterna - mer som statister än som medspelare. Med det kommer säkert att förändras under arbetets gång.

9 oktober
För mej är det två scener i filmen/manuset som är viktigare och starkare än alla andra. Det ena är det första mötet mellan Dana och Agda där Agda är den hotande och Dana den vädjande. Jag tror inte på en "duell" - jag tror kanske på att Dana lämnar fram en lapp och säger "hjälp mej". Det måste finnas något hos Dana som gör att Agda tar med henne hem.

Det andra är avskedet mellan Dana och Agda där hopp och förväntan måste lysa genom (ok, det finns en morgondag, en framtid). En scen som gör att jag som publik känner mig stärkt och går ut från bion med en känsla av glädje.

15 oktober
Arbetet med manus idé är i stort sätt klar. Fredrik jobbar med berättelsen som byggs på / skalas av / får dialog m.m.

Vi har börjat indela oss i grupper. Jag ingår i gruppen som försöker hitta idéer till en dokumentär om oss och hur vi har kommit fram till det vi det vi har kommit fram till. Själv har jag massor av idéer! Fast jag vet inte om dom håller! Jag vet ju vad jag vill se på bio i film. Jag fångas av bilden, okej det finns ju även dialog, men för mej är det bilden som är intressant och som finns kvar i mitt minne (som i Eisensteins " Pansarkryssarens Potemkin": en barnvagn som rullar nedför en lång stentrappa i en park, strider runt om, mamman skjuten). Jag antar att om du har sett den scenen så finns den kvar även hos dej!

Jag vet ju inte om en 77-årig gammal kärrings idéer kan kännas riktiga för en 20-åring. Min idé la' jag fram förförra gången på Lava och i varje fall så tycktes Mimon gilla den. Förra tisdagen kunde jag inte vara med på Lava - jag tar hand om barnbarn tis + onsdagar (otroligt utvecklande) alla andra dagar är som regel, väldigt ledig och relativt tillgänglig.

Sen till "vår" film - jag börjar tycka om Agda och hennes två vänner och den tafatta översten. Dana är tyvärr fortfarande lite diffus för mej, kanske beror på att jag inte vet var hon kommer ifrån. Tar jag inte in henne kan jag inte tycka om henne - hon blir, för mej, något virvlande. Ungdomarna däremot känns självklara, dom står för kontinuitet, utveckling och glädje.