6 sept.	18 sept.	9 okt.	23 okt.	6 nov.
20 nov.	4 dec	18 dec	8 jan	22 jan
5 feb.	19 feb.	5 mars	19 mars	2 april
16 april	30 april	14 maj	28 maj	11 juni
6 aug	20 aug	9 sept	17 sept	1 okt
15 okt	29 okt
Anteckningarna är gjorda av Fredrik och saknas för de möten som hölls i decemberoch januari på grund av en utlandsresa. De saknas även för mötena för 15 okt och 29 okt på grund av att vi mer diskuterade dramaturgi i allmänhet och inte så mycket själva manuset.

Deltagarna hade nu hunnit läsa det senaste förslaget till treatment och lämnade sina synpunkter, funderingar och kommentarer. Det kom fram en hel del positiva omdömen men här noteras i första hand de kommentarer som pekar ut möjliga förbättringar av berättelsen.

• Akbar : Det är lite oklart vad som händer i slutet med Dana. Hur blir det med utvisningen t.ex.
• Carol : Jag saknar att det här med Danas drömmar har försvunnit, hennes projekt att göra något i sitt land. Dana blir lite blek på det sättet.
• Greta : Jag tror att Dana vill stanna här i Sverige.
• Ulla : För mig går det också lite för fort i slutet, att Dana så snabbt tar in brodern. Eftersom hon har så stark misstro mot alla människor annars i filmen så blir det inte riktigt trovärdigt att hon litar på brodern så snabbt som det är skildrat nu. Med alla hemskheter som vi har diskuterat är jag också lite förvånad att det blev en så rar berättelse. Sen skulle jag vilja se mer av både Agdas och Danas rädsla då det är mycket starka drivkrafter hos dem båda. Det är också viktigt för att förklara Danas lögner så att publiken förstår att hon ljuger för att hon inte längre litar på någon annan människa. En annan sak är att det blir lite bristande trovärdighet när Agdas son, Jakob, som har ganska låg yrkesmässig status anlitar en dyr konsult för att fixa bostadsrätterna. Och sen skulle jag också vilja se en fördjupning av ungdomarna. Som det är nu befinner de sig lite i utkanten, lite som statister.
• Anders : Vill man verkligen ha detta med bostadsrätterna som en dramatisk huvudfråga?
• Ingrid : Min första reaktion var att det var lite tråkigt att läsa i början men att det blev bättre och bättre och att man verkligen ville veta hur det skulle gå mot slutet.
• Carol : Agda är inte alltid så dominerande som vi har sagt. Hon lyssnar ju på sina väninnor och gör som de säger, som t.ex. när Maud skrämmer upp henne i början och när Lollo säger åt henne att spela döende.
• Inga-Britta : Jag får en känsla av att Agda är en mycket olycklig person.
• Akbar : Agda kan mycket väl ha flera olika sidor med både styrka och svagheter. sådana är vi ju som människor.
• Carol : Jag tyckte det var lite för mycket att de skulle ge Dana sömntabletter. Det är inget man skulle göra i verkligheten tror jag. Det skulle inte ens jag göra.
• Ragnar frågar hur gruppen ser på relationen mellan Agda, Lollo och Maud.
• Carol : De kanske har varit vänner hela livet. Det skulle vara fint om det är en riktigt stark vänskap som de haft sedan de var unga.
• Ingrid : Det är inte så. Jag har nog inga vänner kvar från ungdomen. De flesta av dem är döda. Och så har man flyttat till olika platser och tappat kontakten.
• Anders : Det är en bra grej det här med väninnornas triumvirat. De kan skämta med varandra och liksom de det hela ovanifrån. Bra med humor mellan kvinnorna.
• Vi pratar om den Agdas personlighetsutveckling, att hon rör sig från att vara en ganska ensam människa i början av filmen till att i slutet upptäcka att hon har fått många nya vänner tack vare det som hänt.
• Carol : Det är ganska mycket Agdas eget fel att hon är ensam, hennes sätt att vara.
• Inga-Britta : Det kanske vore en möjlighet att sammanföra Dana med Agdas son, att de skulle kunna bli ett par i slutet.
• Ragnar : Det är en risk att det blir fel fokus i berättelsen om vi låter Dana och Jakobs son bli tillsammans. Det är ändå Agda som är huvudperson. Det kan också bli lite för gulligt om Dana skulle få en svensk man. Kanske att det är att göra det lite för lätt för sig.
• Carol : Allergiscenen känns onödig. Det skulle också vara bättre att Jonathan inte bara säger att Dana ska gå utan att han kräver att alla andra i kollektivet också ska försvinna när hans övervakare kommer. Jonathan har ju suttit och pratat med Dana på balkongen tidigare och lärt känna henne. Sen behöver Natalie inte vara så svartsjuk. Och poliserna skulle vara mycket mer brutala på ravefesten och stoppa alltihop men att Agda är jättetuff och sätter dem på plats. Se utförlig beskrivning av detta förslag till festsekvens i Carols dagbok
• Ulla : Agda skyller för mycket på sjukdom när Jakob ska komma. Hon skulle kunna ha andra ursäkter.
• Carol : Kan det inte vara så att Generalen skojar när han berättar att han varit kapten på en vajerfärja, att han verkligen har varit riktig sjökapten.
• Någon : Måste han kallas Generalen. Enklare att han kallas Kapten.
• Ingrid : Jag tycker att Agda är för undfallande mot sin son. Sonen måste också vara en kraftfull person för att kunna vara väktare i riksdagshuset.
• Ragnar : Men det är en poäng att man tycker att Agda är för undfallande. Det är först om man har reagerat på det som man verkligen kan uppskatta att hon frigör sig i slutet.
• Ulla : Sonen kanske också frigör sig i slutet av berättelsen. Sen bör detta med den försvunna Marie Eskilsson också följas upp. Agda, som hon är, skulle väl knappast bara släppa den tråden. Kanske det också behövs något emellan scenen i källaren när Agda och Dana möts till att de sitter och fikar eftersom det inte är helt självklart att Agda med sin personlighet skulle bjuda in Dana.
• Carol : Dana kanske vill åka till England för att sjunga.
• Ragnar : Är det inte bättre att försöka skapa ett öppet slut för Dana där man förstår att det kommer att gå bra för henne men utan att gå in för mycket på detaljer. På det viset kommer åskådaren att bära det hennes öde med sig efteråt. Om man ska sammanfatta saknar vi Danas drömmar, hennes projekt i hemlandet. Och ungdomarna behöver utvecklas mer.
• Carol : Om man ska visa mer att Dana inte riktigt litar på brodern på en gång skulle hon kunna ha ett ärr som hon fått på grund av detta med familjen och som hon visar honom.
• Ulla : Man ska komma ihåg också att Dana inte är svensk. Hon har ett lite mer vilt temperament.
• Akbar : Man kan undvika detta med utvisningen genom att låta henne bli förföljd av sina egna landsmän i Sverige istället för att vara jagad av myndigheterna. Att Dana har lämnat sitt land för att hon inte fick spela och att Agda hjälper henne mot slutet. Akbar berättar om en iransk musiker i Göteborg som var förbjuden att sjunga i Iran och nyligen blev bränd av sina landsmän för sina åsikter. Man kunde ha en scen där ungdomarna spelar och sjunger och Dana känner igen en låt och börjar sjunga mycket vackert.
• Vi pratar om att Dana hittar trygghet i slutet av filmen genom att hon sett hur alla de andra har ställt upp och kämpat för henne, och också tagit egna risker för hennes skull.
• Och vi talar också en del om att man kan skapa lite dynamik med Lollo och Maud genom att göra dem båda lite förtjusta i Generalen. Tacksamt för humor med ett litet triangeldrama där. Men att det givetvis är Agda som ska få Generalen i slutet.

Ytterligare idéer :

• Vad skulle hända om Jonathan riskerar att få mycket stora problem med sin övervakare genom att skaffa passet åt Dana? Det skulle föra oss lite närmare honom och ge honom med kött och blod.
• Att Generalen kanske lider av samma allergi som Dana och nyser innifrån sovrummet i slutet på filmen när Jakob kommer hem och får reda på Agdas nya inställning till saker och ting. Bara för att späda på Jakobs totala maktlöshet.
• Att Agda och väninnorna träffar på mycket underliga och spejsat dekandenta Andy Warhol-typer när de åker för att leta svartkontrakt.
• För sjukhuscenen när Jakob tycker sig se Agda på väg mot bilen : Att han ser henne i dubbelreflekterade spegelbilder i glasdörrarna och dessutom blir desorienterad om var det utspelas det han ser. Att han kanske springer helt åt fel håll.